---

Känner mig så himla löjlig, patetisk och skrattretande. Förstår inte hur jag kan må så jävla dåligt av småsaker. Jag vill inte vara såhär. Liksom allt känns så jävla mycket hela tiden.

Visst det kan ju vara positivt i vissa aspekter. Att bär jag är glad så är jag MF GLAD

Att vara nära sina känslor hela tiden är jobbigt och det tar sönder mig så jävla mycket.

En liknelse

En blir nypt och för andra så är det bara en liten svidande känsla för mig så känns det som att min arm blivit avhuggen och att någon kört salt och jord direkt mot stumpen

Känner mig så himla löjlig och skäms över allt jag skriver i bloggen när jag mår så här och svag för att jag inte kan hejda mina impulser

Så himlahimla skrattretande

Jag vill inte vara såhär, jag vill inte vara såhär sjuk

Är det konstigt att jag vill döva allt då? Med alkohol och whatever