Ångestttt

Ligger i sängen och har världens seperationsångest. Har ångest för att vara här. Är inte bekväm hos fosterfamiljen alls, viss jag tycker om dem super mycket men det funkar inte här. Jag kan inte sätta ord på vad det är heller. Det är lite som när jag gick på gitarr på Stockholms stads kulturskola på Odenplan och hade sådan grov ångest flera timmar innan lektionen varje dag på torsdagar.

Vill bara härifrån. Har massa kaostankar som att den aldrig kommer svara eller prata med mig igen eller att Jag aldrig kommer få träffa Ida och Nona igen. osvosv.