alismas blogg
27 år. Bor i Stockholms län. Är offline och var senast aktiv: 14 februari kl. 14:10

Senaste inläggen
MEN VAFAAAAAN CW14 februari kl. 12:55
PIIIIN cw
28 mars 2024 kl. 09:57
gratis nudes här:
27 mars 2024 kl. 15:42
gos <3 cw
27 mars 2024 kl. 13:33
UwU cw
27 mars 2024 kl. 07:24
permagrönsaken slår till igen tw hjärnskador
12 mars 2024 kl. 19:25
OwO cw
8 mars 2024 kl. 10:17
2024
7 mars 2024 kl. 23:48
hej igen
7 mars 2024 kl. 13:47
coomere pls cw
14 februari 2023 kl. 18:10
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Ambivalent Civilstatus: KärLäggning: Bisexuell
Intresse: Spel
Bor: Med någon
Politik: Feminist
Dricker: Saft
Musikstil: Jazz
Klädstil: Swingpjatt
Medlem sedan: 2012-01-27
Löften (tw svacka tw allt egentligen)
Har kraschat ordentligt igen och folk i min omgivning har börjat märka av det nu. Var helt borta igår och jag försökte verkligen bedöva allt.
Kan knappt gå nu och hela foten är blå. Fick lova mamma att ta det lugnt med mitt drickande för det börjar gå för långt ännu en gång. Vet ej hur jag ska hantera allt det här nykter I really don't. Vill inte att någon ska känna ansvar för något så väljer aktivt att isolera mig igen. Jag orkar inte visa mig såhär för någon. Modesty var påväg att ringa polisen igår om jag inte skärpte mig.
Jag vill inte bryta löftet men vet ej vad jag ska göra.
Känns inte heller som att det finns någon där för mig på det sätt som jag funnits där för dem. Känner mig så bortglöm och som ett andrahandsval.
Som alltid. Ingenting har ändrats och jag får fortfarande inger hjälp. Medicinerna har slutat funka. Varken mina ssri eller mitt lergigan och quetiapine.
Är rädd för mig själv för att jag vet vad jag är kapabel till. Seperationsångest och allt det där. Varför är jag så jävla naiv? Varför låter jag folk stampa på mig? Jag orkar inte merjagorkarintemer