Fegis

Jag börjar det här inlägget med att säga att jag är okej, jag lever. For now.

Jag kommer knappt ihåg något, men personal ringde mig precis när jag klev över bommen.

Tror vi pratade medan jag gick jämte spåret.
Har ingen aning om hur många gånget tåg åkte förbi.
Jag tror att jag ramlade ihop ungefär där jag och Chris brukade vara.

Och låg där tills personalen från hemmet hittade mig.

Förlåt.