TW: hej igen

Jag kan ju lika gärna fortsätta det jag påbörjade igår.

Ingenting är värt längre.
Alla mina gamla vänner och säkert många andra vill ju ändå se mig död så vad gör det för skillnad.

Efter mitt äventyr igår när Elin drog tillbaka migoch vi ramlade ihop båda två så blev jag helt lerig på fötterna hursom så skrev jag något jätte fånigt.

Där är jag. Jag springer och ramlar. Det är jag som ligger där och skriker. Skriker efter något, någon. Något som finns där, men ändå inte. "Det är bara i ditt huvud" säger de och dömer tyst. Ja, det är bara mitt huvud. Men det är lika verkligt som himlen du ser på, luften du andas in, gräset som du känner under dina tår när du går barfota på sommaren. Jag finns inte mer, jag existerar inte längre. Jag bara finns där. Lika tom som flaskan jag håller i och lika skör som ett äggskal.


ALSO HUR FAN TÄNKTE DE NÄR DE STARTADE ETT BEHANDLINGSHEM PRECIS VID TÅGSPÅRET??????????????

Jag orkar inte mer