Tw: hvb rant

Den här dagen. Pallar inte eller jo det gör jag, men är trött bara.

Ligger och funderar på om det är alla hormoner i p-staven, det faktum att jag inte sovit alls, ADHDn, min borderline som spökat eller om det är en salig blandning av allt.

Klev utanför min comfortzone aka Knivsta och åkte till sthlm igen.

Vet att jag måste börja någonstans och det har varit en bra dag om man bortser från det andra.

Har klarat och genomfört så otroligt många saker som jag borde vara stolt över, vilket jag är. Men så fort jag kom hem så skulle jag hjälpa till med att packa ur möbler och dylikt.

Jag försöker hjälpa till men är trött och känner att jag kommer kollapsa nu.

Jag flaggade: sa ifrån att jag inte klarar mer idag och blev helt ignorerad av personalen??

För att sedan höra utanför min dörr: om den andra eleven. Åh så duktig hon är osv osv.

När de är medvetna om att jag kan höra och ligger på golvet.

Snälla personal om ni kunde bete er mer proffesionellt, that would be great och när ni väl fått mig att bryta ihop igen och jag sväljer stoltheten och självrespekten då kommer ni springandes. Men inte när jag säger till först.

Är stolt iallafall, fortsätter jag så här kommer allt bara flyta på efter ett tag.

Kommer inte ihåg vad jag skrev tidigare idag orkar inte bry mig heller.