Tankar

Varför gör jag som gör nu, när jag innerst inne vet att jag mår dåligt av det?
Jag sätter mig mer och mer i klistret när det kommer till relationer till människor överlag.
Är medveten om allt det där, men väljer att gå den vägen ändå.
Vet att jag i slutändan bara förvirrar mig själv.

Det var precis såhär innan jag flyttade till hvb-hemmet. Några månader efter flytten blev jag tillsammans med en snubbe, men det funkade inte då jag var helt avstängd och inte kände något alls. Kände lika mycket känslor, som jag känner gentemot en vägg överlag.

Hahah alltså kände mig så jävla fittig men kunde inte hjälpa det. Jag kände bara inget och det är knappt så att jag gör det nu heller. Hade jag varit ärlig så hade det förmodligen inte slutat med att jag blev hatad.

Men ey jag är bara en människa, alla gör misstag.

Men det är bättre nu, har lättare till skratt och till att le.

När jag började skriva så hade jag inte svar på mina frågor, men brukar alltid komma på det efter ett tag.

It all comes down to this.

Jag är rädd. Skulle jag sluta så blir jag i slutändan ensam och vem gillar att vara ensam?

Försökte vara lite kryptisk och bara prata rent generellt då jag bara gillar att fundera och skriva. Dessutom så försöker jag göra allt för inte sova, vet dock inte hur det går eftersom jag håller på att somna nu.

Det här är inte ens intressant, varför skriver jag ens det här? Grtr