Sånt där inlägg om ångest osv

Jag har haft så kul och träffat vänner som jag inte träffat sen jag flyttade.
Skulle åkt för en timme sedan men idk.
Jag håller på att bryta ihop. Vet inte om det är en allergiskreaktion på sojamjölken i min chailatte eller om det är panikångest.
Förmodligen det sista.
Jag är avstängd så varför? Varför nu?

Jag skakar och mår illa. Jag vill spy. Har panik. Så jävla mycket folk och jag vill bara försvinna. Nu.

Har haft kul, men började prata med Gerre om när jag var inlagd på akademiska och hur kakan var där för mig, hur mycket han betyder. Sen så började ångesten krypa i mig.
Försökte skämta bort det med Sam.

Sen så kom skämten om hur mycket jag ligger men det var jag fine med. Skämtar om det själv. Men sen kom det, skämten om när jag förlorade oskulden att jag inte ens han vara barn. Började skratta åt det och sa att det var okej när hon insåg vad det faktiskt var hon sa. Hon insåg det rätt snabbt och bad ursäkt. Men försökte skratta bort det. I really did. Sa att jag kommit över det. Men det har jag ju uppenbarligen inte. För bara den lilla detaljen är en av anledningarna till att jag bor där jag bor inte bara för mitt supande och drogerna. Den lilla detaljen som gör att jag inte får bo hemma, anledningen till att jag inte ens får hälsa på och pappa har bara övergivit mig. Även fast han vet
Vill kunna vara med mina vänner de ända som jag kan kalla familj. Vill inte mer vill inte bo där för är så fucking ensam och så feg för att höra av mig till mina vänner. Jag vill knte bli övergiven av min familj inte igen. Så stöter bara bort dem istället.
Jag vill inte det här mer. Jag orkar inte mer. Jag får inte gråta. Snälla