Attention span.

Började fundera på en sak. Har tänkt på det i flera timmar nu.
Kommer förmodligen inte kunna sluta tänka på det heller om jag inte får det ur mitt system.
Dem som känt mig länge och vet hur jag funkar vet detta. Men det är ingen som känner mig så bra, tror inte ens att Kakan gör det. Tror inte någon vet vad jag har för intressen..

Dem ända som vet är väl typ alla vuxna som jag har mig runtomkring mig. Inte min mor då obviously.
För varje gång jag försöker konversera med henne när vi är ensamma och röker så förstår hon aldrig vad jag säger.
Då menar jag inte: "wäääh wääh min mamma förstår mig inte hon är så dum huvet aassåh blabla" *insert valfri gnällig röst*

Utan då menar jag att hon verkligen inte förstår vissa ord och det spelar ingen roll hur mycket man förenklar hela meningen, försöker förklara vad ordet/orden betyder eller hur många synonymer man spyr ur sig.
Hon förstår ändå inte och när hon inte förstår så blir hon snabbt frustrerad och börjar skrika på en. Vilket är lite synd för när hon väl förstår så är det hur kul som helst att prata med henne.

Nu hamnade jag på sidospår.

Kan verkligen inte koncentrera mig längre, har säkert suttit och försökt skriva det här i mer än 30 minuter. Lyssnar på musik samtidigt och det har alltid hjälpt förut.
Vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Klarar inte ens av att läsa en bok från pärm till pärm och jag hatar det.

Dem som känner mig på djupet vet hur ont det gör.
Att inte kunna läsa längre. Att inte kunna fly från den här verkligheten till en annan värld, fly till någon annans fantasivärld som fastnat på papper.
Kan inte skriva längre heller. Mina dikter, mina noveller har jag bränt upp.
Fråga inte varför det bara blev så.

Ritar knappt längre, har slutat sjunga, har slutat spela gitarr och det jag gör istället är att umgås med människor även fast det tröttar ut mig. När jag är i sociala sammanhang så slutar inte hjärnan arbeta, den går på högvarv hela tiden.
Så energin tar slut extremt fort, batterierna bara dör. Det är oftast då som jag blir tyst och undviker ögonkontakt.
Alternativt så börjar jag göra allt för att framstå som korkad/blåst eller så blir jag överdrivet hyperaktiv.

Tänk er typ Mabel Pines.




Har ingen aning om varför jag gör så egentligen.
Eller haha jo det gör jag visst. Det är för att jag inte vill släppa in någon på djupet.

Mvh ADHD Amanda