alismas blogg
27 år. Bor i Stockholms län. Är offline och var senast aktiv: 14 februari kl. 14:10
Senaste inläggen
MEN VAFAAAAAN CW14 februari kl. 12:55
PIIIIN cw
28 mars 2024 kl. 09:57
gratis nudes här:
27 mars 2024 kl. 15:42
gos <3 cw
27 mars 2024 kl. 13:33
UwU cw
27 mars 2024 kl. 07:24
permagrönsaken slår till igen tw hjärnskador
12 mars 2024 kl. 19:25
OwO cw
8 mars 2024 kl. 10:17
2024
7 mars 2024 kl. 23:48
hej igen
7 mars 2024 kl. 13:47
coomere pls cw
14 februari 2023 kl. 18:10
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Ambivalent Civilstatus: KärLäggning: Bisexuell
Intresse: Spel
Bor: Med någon
Politik: Feminist
Dricker: Saft
Musikstil: Jazz
Klädstil: Swingpjatt
Medlem sedan: 2012-01-27
Vad gör man istället för att sova
TW: PTSD, Mardrömmar.
Jag vill inte sova, jag har det på känn. Att mardrömmarna kommer komma igen om jag somnar. Vill inte ha dem mer.
Det var liksom mer uthärdligt när jag alltid hade någon som höll om mig när jag skulle sova, som släckte lampan och fanns där för mig när jag tyckte det var obehagligt med mörkret.
Som fanns där och höll om mig när jag vaknat av att han i drömmen slagit mig och tryckt in sin kuk i mig och jag vaknar upp gallskrikande och gråtandes.
Tyvärr så finns det ingen som bryr sig tillräckligt mycket för att göra det för mig. Har inte heller riktigt någon att prata med när det gäller det. Vill inte vara i vägen eller trigga någon.
Men jag kan inte hålla det inom mig längre.
Nu när jag tänker på det så hade jag inte det stödet dem sista månaderna med honom. När jag vaknade av en mardröm, när jag allra helst hade velat bli kramad och tröstad så blev jag utskälld och slutade med att jag grät mig själv till sömns tyst.
Ändå så saknar jag honom. Men jag kan inte fortsätta tänka på det mer.
Har på känn att jag kommer dippa riktigt jävla rejält snart. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att motverka det eller om jag ens har någon ork för att göra något.
Vill ha en kram. Vill känna känslor för någon och bli kramad tills jag somnar, och ha någon att vända mig till när jag vaknar med gråten i halsen. Vill ha någon jag kan prata om det som hände den där dagen för snart 10 år sen.
Haha min aptit har försvunnit helt igen. *hatar på mat*
EDIT: Gjorde säkert lite dumma saker just nu för att se om jag kände något. Om jag skulle kunna pressa fram lite tårar. Nope det funkade inte.
Amandas jakt på sätt att kunna ventilera fortsätter.
Logga in för att kommentera