alismas blogg
29 år. Bor i Stockholms län. Är offline och var senast aktiv: Igår 13:21
Senaste inläggen
en uppdatering24 september kl. 17:31
hoppsan hejsan kerstin
20 september kl. 20:25
liar, liar pants on fire
18 september kl. 21:51
meow owww
16 september kl. 21:58
angående honom
16 september kl. 17:22
sagy the hell have you done
15 september kl. 19:26
reminder
13 september kl. 17:22
the bar is so low
12 september kl. 06:13
what the helly
10 september kl. 04:15
why would he do that
4 september kl. 13:49
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Ambivalent Civilstatus: EnsamLäggning: Bisexuell
Intresse: Spel
Bor: Inte valt
Politik: Feminist
Dricker: Saft
Musikstil: Jazz
Klädstil: Svart
Medlem sedan: 2012-01-27
HAL
Nä inte tror, jag vet. Eller ta en paus.
Thomas kommenterade att han tycket att jag såg mer glad och lycklig ut än vad jag gjort på länge (om man bortser från dagen innan jag åkte till Kalmar). Vilket jag tycker är lite underligt, eftersom att jag känner mig så vilsen och nedstämd. Men glad på samma gång, åh vad knas.
Så fort jag tänker på det blir jag helt varm inombords. Vill dit igen. Idag helst. Usch vad smörig jag är.
På tal om leenden och sådär. Folk som inte känner mig brukar oftast kommentera på diverse olika sociala medier att jag har ett fint leende och att jag borde le mer på mina bilder. Jag försöker tro mig, men tycker att det är så himla fult på mig. Hatar mitt leende.
Dels för att när min farbror fotade på min farmors bröllop, så nämnde hon (min farmor då) att jag inte skulle vara med i en tandkrämsreklam och därför inte behövde "överdriva" så mycket.
... Vad mycket en liten kommentar kan påverka ens liv sådär.
Sen så när jag fortfarande gick på dagis. Så satt jag på toa och när jag skulle tvätta händerna kollade jag mig i spegeln och försökte efterlikna en ledsen hund så mycket det bara gick. Lyckades och tyckte att jag var sötare när jag såg ut så. Då hade jag två väldigt tydliga smilgropar en på vardera kind. Men i samband med att problemen hemma urartade så slutade jag le mer och mer, sen efter ett tag så började den högra tyna bort.
Men man kan fortfarande se den lite grann men inte så tydligt.
Sen hade jag det krångligt hemma och på den vägen gick det. Hur jag slutade le och så småningom kom att hata mitt leende.
Bifogar den ända bild på mig själv där jag gillar mitt leende nedan :)
Piss kvalité ala iPhone 4
Hur som helst så sitter jag och kollar på HAL... Har fan bara sett 3 minuter och jag vill redan gråta.
Logga in för att kommentera