Nostalgi

Lyssnar på denna fantastiska låt:

http://www.youtube.com/watch?v=CtRKVHxh5ls

Nostalgi...

Längtar tillbaka till den tiden för ca 3 år sedan. Jag var 11 år. Inga problem fanns. Eller inga stora direkt. Allt var så underbart. Jag hade fantastiska kompisar. En jättebra lärare. Allt var så lugnt.
På fredageftermiddagar hämtade pappa mig med bilen. Solen stekte genom rutan och lukten av bensin gjorde mig lite smått illamående. På vägen till världens bästa affär Willy:s så lyssnade vi på jättebra musik. In Flames, Scar Symmentry, Within Temptation, Jorn och andra band inom dom stilarna. Jag älskade vissa låtar och i den underbara bilhögtalaren så blev allt bara så mycket bättre. Allt blev underbart. Som världens bästa fredag. Vissa partier i vissa låtar var sådär helt sjukt otroligt underbart bra och det gick inte att sluta le. Inga problem fanns. Allt var underbart. Helt fantastiskt. Känslan av fredag. Känslan av helg. Känslan av den tunga basen i kroppen.
Sen var vi framme vid Willy:s och eftersom jag visste exakt var kaffet låg så sprang jag direkt dit och hämtade en förpackning "Löfbergs Lila mellanrost bryggkaffe". Den affären var min absoluta favoritaffär för när man var där så visste man att det var fredag, att det var helg. Det går inte att beskriva den känslan. Det var som man levde i Valios vaniljyoghurt. Lika mjukt och underbart.
Vi åkte hem och hjälpte pappa med att bära upp alla 12 proppfyllda plastkassar och det blev ett stort berg i hallen. Man fick hoppa över alla kassarna för att ta sig in i lägenheten och hänga upp sin jacka på kroken. En person följde sedan med pappa och parkerade bilen och en annan stannade kvar och hjälpte till att packa upp varorna på matbordet som sedan sorterades in antingen i skafferiet, kylskåpet eller frysen. När det var klart gick jag in på sovrummet, tog fram mitt skrivblock, testade alla olika kladdiga svarta bläckpennor för att hitta den bästa och sedan började jag leka skola. That feeling <3 Det var underbart. Jag hittade på olika konstiga namn till alla personer och försökte hitta på fler killar (eftersom det typ bara blev tjejer hela tiden...).
Önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och stanna den där, just vid den känslan. Den underbara känslan. Den fria känslan. Känslan av fredag och lukten av inga problem. Allt var så bra då. Visst, det fanns problem men dom var inte alls många.
I sexan blev jag en helt annan person. Blev rädd för mig själv. Kände inte mig själv. Jag tror att jag mognade mer då. Fler stora problem kom. Ångest. Jag kände ingen på min nya skola. Behövde åka ensam till min nya skola. Behövde åka tunnelbana alldeles ensam till min nya skola. Den stora handen som hållit mig i alla år tonades ner. Jag behövde lära mig att stå på mina egna rangliga ben. Jag var som Bambi. Haha.

Nu är jag trots allt bra och har nog funnit en trygghet i mig själv. Jag är dock en helt annan person än den jag var för ca 3 år sedan. Jaja, det var 3 hela år sedan och massor har hänt sedan dess, men ändå liksom. Det har gått för snabbt, allting, hela livet. Allt kom på en och samma gång. Min trygghet i allt försvann på mindre än ett år. Min trygghet i mig själv, i skolan, hemma. Precis allt förändrades.

Önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och stanna den. Stanna den där när jag precis fyllt 11. Men det går inte. Det är fysiskt omöjligt. Det ända som kan påminna mig om den tiden är musiken jag lyssnade på. In Flames, Scar Symmetry, Within Temptation, Jorn och andra band inom dom stilarna. Machinae Supremacy till exempel. Dom har en låt som är precis som dom låtarna jag älskade som gav mig den underbara fredagskänslan. Den låten heter Edge and Pearl. Den är fantastisk.

Nostalgi...