Sleep for ever now my darling

Igår fick min fina Jullan somna in.
Jag fick veta det i måndags och grät hela kvällen. Jag och mamma åkte upp och ställde in henne och Cirka.
Eftersom jag var ledig igår så gick jag upp till stallet för att säga farväl. Grät hela morgonen och när jag kom upp till stallet och såg henne så bröt jag ihop totalt och grät hysteriskt.
Jag stod med hennes huvud i min famn och grät mot hennes panna. Jag tror att hon förstod vad som skulle hända för när jag flyttade lite på mig för att byta tyngdpunkt så följde hon med och tryckte sitt huvud mot mig. Hon rörde sig inte utan stod och lutade sig mot mig.¨
Jag viskade om och om igen att jag älskade henne.
Mamma som var på jobbet ringde och frågade om jag var i stallet. När jag svarade så sa hon att jag skulle gå hem för de skulle komma och hämta Jullan.
Kramade om henne hårt och sa återigen att jag älskade henne.
När jag kom hem så försökte pappa att trösta mig en stund sen så åkte han upp för att vara med mamma i stallet. När allt var över så försökte båda trösta mig men det gick väl sådär.

Saknar henne massor, idag när jag var i stallet så fick jag nästan panik och var på gränsen till att börja leta efter henne.
Men det här var väl det bästa egentligen. Nu slipper hon ha ont i sina ben och plågas när det blir kallt. Hon blev ändå 35 år och levde sina 7 sista år hos oss.
Hon har gett mig många fina stunder och oförglömliga minnen. Hon har gett mig det bästa minnet jag har.
Har även bestämt mig för att min första tatuering ska bli ett porträtt av henne.
Jag älskade henne då, jag älskar henne nu och jag kommer alltid att älska henne <3

Jullan 03-12-2013