Novellen

Den tunga musiken spelades på låg volym i hans dunkla rum.
Hon låg på rygg och kände hans läppar försiktigt kyssa hennes mage. Niten i läppen som han bar rispade lätt mot hennes bara hud och lämnade ett tunt märke som var en nyans ljusare än hennes bleka hudfärg. Hon tittade ner mot honom samtidigt som han tittade upp mot henne och hennes blekgråa ögon mötte hans lysande ljusblåa som var inramade av tjocka svarta kajalstreck. Hon smekte bort en svart hårslinga som hängde framför hans ansikte och lade den bakom hans ena öra samtidigt som hon drog den andra handen igenom hans långa, svarta, mjuka hår. Han log svagt och sträckte på sig, så att han nådde hennes hals och gav även den en kyss. Hans ena hand följde hennes sida, smekte från revbenen, ner mot höften och försökte börja knäppa upp hennes tighta läderbyxor. Deras tröjor låg redan på golvet.
- Nej, jag är inte säker. Hennes svar kom snabbt och skarpt.
- Snälla, jag vet att båda vill. Han såg bedjande på henne.
- Nej Noah, du vet att jag inte borde… Jag kan inte göra så mot honom… Jag är inte en sån person.
Han suckade, lade en ringprydd hand mot hennes kind och sa:
- Nej, jag vet och det är jag faktiskt glad för. Men jag vill verkligen ha dig.
Hon gav honom en mjuk kyss som blev hårdare och mer desperat.
- Jag måste gå nu. Mamma blir galen om jag kommer sent och Nathan kommer ringa om ett tag.
Hon log när hon sade namnet på sin pojkvän. Hon reste sig graciöst ur hans säng och sträckte på sin långa smala kropp. Noah låg kvar i sängen men låg nu på sidan och stöttade huvudet med högerhanden. Hon kastade en snabb blick på sig själv i hans helfigurs spegel och drog på sig den svarta bandtröjan med Alice Coopers ansikte på. Därefter vred hon på huvudet mot honom. Hennes blick gled över hans långa kropp. Hans mage var smal och något musklad. Hela han var smal. Hans svarta jeans smet åt runt hans ben från midjan ner till hans bara fötter.

- och sluta att vara så förbannat snygg! Sade hon och gav honom en slängkyss innan hon gick ut ur hans rum.

När hon var ute på gatan i den friska vinterluften funderade hon över sitt dilemma.
Hon var redan tillsammans med Nathan men deras förhållande var inte det bästa. Avståndet mellan dem var stort och de kunde inte ses så ofta. Hon saknade honom och hans närhet men var rädd att hennes känslor höll på att svalna.

Noah hade hon träffat en kall, regnig kväll för två månader sen. Hon hade missat bussen och var tvungen att vänta en timme på nästa. Medans hon satt där och darrade som ett asplöv hade han dykt upp och ställt sig i samma busskur för att skydda sig mot regnet. När han hörde hennes tänder skallra mot varandra hade han tagit ett steg närmare och frågat om hon ville låna hans rock. Hon hade tittat misstänksamt mot honom, synat honom upp-och-ner och sagt nej. Han hade höjt ögonbrynen åt henne och hängt av sin tunga läderrock och lade den över hennes axlar. Hon hade mumlat fram ett tack sen hade de börjat småprata. Småpratet gick över till djupa disskutioner. När hennes buss kom fick hon hans mobilnummer.
Till en början var deras sms lättsamma och ofta blev det djupa disskutioner om allt möjligt. Men sen blev det en underton i smsen, dom blev flörtiga.

De började ses. Först nån gång, sedan allt oftare. Hon visste att han bodde kvar hos sina föräldrar, att han var 19 och var trummis i ett trash metal band. Hela han utstrålade en hårdhet och verkade en aning bitter, hennes kompisar var rädda för honom, men hon visste att han var en väldigt djup, omtänksam och hänsynsfull person mot dem som förtjänade det. Han hade visat sitt sanna jag för henne.

Hon väcktes ur sina tankar. Hennes mage kurrade högljutt och hon kom på att hon inte hade ätit sen frukosten. Hon kollade snabbt på mobilen som visade att klockan var 18.00. Hennes mamma stod säkert och lagade mat. Hon ökade takten. Om ett par minuter skulle hon vara hemma, något sen men det spelade inte en sån stor roll. Det var det värt att tvingas lyssna till mammans gnäll, bara hon fick vara med Noah. När hon klev in i det gula lilla radhuset som hon och hennes föräldrar bodde i så var hon rejält hungrig.
Hennes mamma tittade ut från köket när hon hörde ytterdörren stängas.
- Coraline, du är sen och varför kan du aldrig ha ett par färgglada kläder på dig?
- Förlåt men det var halt ute, vill du att jag ska stressa och bryta benen av mig?
Hon sparkade av sig kängorna och hängde upp sin läderjacka.
- Dessutom har jag ett par rosa strumpor, det räcker väl? Sa hon och satte sig flinande vid matbordet.
- Du är hopplös. Suckade hennes mamma.

När de hade ätit klart så hade hon bestämt sig. Hon ringde Nathan.
Efter samtalet hade hon lite dåligt samvete, hon hade berättat som det var, men kände sig samtidigt lättad. Hon slog snabbt och vant numret till Noah.
- Hey babe, saknar du mig redan? Noahs röst lät varm och lugn när han svarade.
- Haha, jag väljer dig. Hon log brett när orden lämnade hennes läppar.
- Va? Vad menar du?
- Jag har gjort slut med Nathan. Jag är bara din om du vill ha mig.
- Klart jag vill ha dig! Jag är ute och går, ska bara gå över huvudleden så jag är hemma hos dig om knappt…
Hans röst försvann i ljudet från skrikande bromsar som följdes av ljudet när något hårt träffar en kropp. Det var det sista hon hörde innan samtalet avbröts.


Styckeindelningen blev inte bra när jag kopierade till bloggen men försök att läsa och skriv vad ni tycker!