Tunn gräns mellan framgång och galenskap.

Det är obehagligt.
Någon jag aldrig har träffat ser igenom mig. Han läser ett personligt dagboksinlägg och kan beskriva vem jag är. Ingen vet vem jag är, många tror sig veta.

Han ser mig och mitt sätt att tänka, vilket är obehagligt men samtidigt känner jag en så stor lättnad. Någon förstår mig. Jag är helt stum, jag vill veta mer om mig själv, få det nedskrivet på papper. För när någon annan berättar så är det så mycket enklare att se och så mycket enklare att ta in. Jag är inte den enda, men jag är inte en av alla.

Ett litet citat som gör mig galen från hans meddelande:

"Valfrihetens ångest. Du vill ha allt, och vet att du kan få det bara du kämpar för det, och det skapar ångest. Friheten att välja och veta att allt ligger inom räckhåll men du måste välja bort mycket för att satsa på en sak. Du vill inte kämpa hårt för något som visar sig vara fel sak.
Allt du varit med om har också gjort dig självständig och stark, även om du inte alltid känner dig som det så är det defintivt bilden som andra har av dig och du vill att det ska fortsätta vara så. "