TowieAs gästbok

Vi är alla ett, men separerade mellan olika kroppar och andra livsformer. Allt liv i universum kommer från en enda punkt, centern av "The Big Bang". Därifrån kom stjärnor, planeter och till slut vi.
Och när vi dör så återgår vår "själ" till denna punkt och blir ett med universum.
Det jag försöker säga är att VI är universum.

Nej, nej, du missförstår... I vår själsliga form så är vi ett, på ett väldigt bokstavligt sätt. Även om vi är individer i denna världen, så kommer vi alla från samma plats i universum. :)

När någonting tar slut, börjar något annat. Livet på denna planeten är ett äventyr, och när det tar slut, börjar ett annat. Och nej, det är så jag brukar förklara det.

Det enda som är komplicerat med min teori är hur enkel den är. Enligt min tro så är vi inte vad vi ser ut att vara.
Ta en stationär dator och dra ur sladden. Vad har du kvar?
Tryck på knappen. Vad händer?
Ingenting?
Det du har kvar är i princip en låda. Det kvittar hur många gånger du klickar på knappen, den startar inte. Så vad är det som uppgör datorn egentligen? Hårdvaran, eller energin?
Vi testar denna teorin på en människa...
Ta en människa, och döda den. Vad har du kvar?
Försök väcka personen. Vad händer?
Ingenting?
Kroppen finns kvar, den fungerar hur bra som helst, men den bara ligger där. Det är energin som uppgör vilka vi är.
Men min teori fortsätter...
När du drar ur sladden ur datorn så dör inte energin. Den återvänder till sitt ursprung, ett kraftverk av något slag, och slungas ut åt ett helt annat håll.
Det är samma sak med oss. När vi "dör", återvänder vår energi, eller "själ", till sitt ursprung för att sedan slungas ut i en annan del av universum.

Sanning är ett ord, och sanningen är relativ. Det jag ser som sanning behöver inte vara sant för dig.
Och angående döden så har jag faktiskt en väldigt specifik tro, men jag kommer inte framföra den om du inte är exklusivt intresserad av den.
Och meningen med livet är, enligt mig, att finna meningen med livet. Som sagt, universum drivs av paradoxer. ^^

Jajemen :)

Åh, och ta inte mina ord som fakta. Jag har ingen aning om vad fan jag snackar om. ;)
Nej, men jag vet inte om allt jag säger kan anses som sanning. De är bara åsikter baserade på fakta jag plockat upp under mitt och common sense.

Självklart! Jag tänker på allt möjligt, från meningen av specifika ord, till större saker som meningen med livet och definitionen av 'verkligheten'. ^^

Nej tyckte faktiskt bara synd om dem

Ah, mina är också kopior. x)

Rent tekniskt sett finns det bara nuet. Det är det som är så svårt för oss att greppa... Att det finns inget förflutna och det finns ingen framtid. Allt händer samtidigt, men vi upplever alla tillfällen en åt gången.
Hemligheten bakom hela universum är paradoxer.

Och det gör inget. Jag har ingen att prata med angående sånt här.

Tycker det lät som väldigt bra resonemang. Har faktiskt inte alls tänkt mycket på den "logiska" biten eller vad man nu kallar det. Som du säger så är ju tiden något som inte syns, något osynligt som vi ändå alltid vet finns där. Får man fråga hur du tänker om tiden när det man säger att "den går framåt?" ? Gör den det? Eller finns bara "nuet"? Fast vad händer när nuet "förändras"? Är det tiden? Jag beklagar om jag drog in dig värsta filosofiska diskussionen. Tycker bara det är så intressant att höra andras åsikter.

Antagligen inte. Personligen anser jag att tid är ett annat namn för universum. Tid, precis som universum, är något vi inte kan se men vi vet finns där och det omringar oss från alla håll.
Men eftersom våra hjärnor är skapade för att endast uppfatta tre dimensioner så kan vi inte riktigt begripa hur tid ser ut, eller hur det egentligen fungerar.
Det var den kortaste versionen av min åsikt jag kunde komma fram till.