TowieA

Vi är alla ett, men separerade mellan olika kroppar och andra livsformer. Allt liv i universum kommer från en enda punkt, centern av "The Big Bang". Därifrån kom stjärnor, planeter och till slut vi.
Och när vi dör så återgår vår "själ" till denna punkt och blir ett med universum.
Det jag försöker säga är att VI är universum.

Nej, nej, du missförstår... I vår själsliga form så är vi ett, på ett väldigt bokstavligt sätt. Även om vi är individer i denna världen, så kommer vi alla från samma plats i universum. :)

När någonting tar slut, börjar något annat. Livet på denna planeten är ett äventyr, och när det tar slut, börjar ett annat. Och nej, det är så jag brukar förklara det.

Det enda som är komplicerat med min teori är hur enkel den är. Enligt min tro så är vi inte vad vi ser ut att vara.
Ta en stationär dator och dra ur sladden. Vad har du kvar?
Tryck på knappen. Vad händer?
Ingenting?
Det du har kvar är i princip en låda. Det kvittar hur många gånger du klickar på knappen, den startar inte. Så vad är det som uppgör datorn egentligen? Hårdvaran, eller energin?
Vi testar denna teorin på en människa...
Ta en människa, och döda den. Vad har du kvar?
Försök väcka personen. Vad händer?
Ingenting?
Kroppen finns kvar, den fungerar hur bra som helst, men den bara ligger där. Det är energin som uppgör vilka vi är.
Men min teori fortsätter...
När du drar ur sladden ur datorn så dör inte energin. Den återvänder till sitt ursprung, ett kraftverk av något slag, och slungas ut åt ett helt annat håll.
Det är samma sak med oss. När vi "dör", återvänder vår energi, eller "själ", till sitt ursprung för att sedan slungas ut i en annan del av universum.

Sanning är ett ord, och sanningen är relativ. Det jag ser som sanning behöver inte vara sant för dig.
Och angående döden så har jag faktiskt en väldigt specifik tro, men jag kommer inte framföra den om du inte är exklusivt intresserad av den.
Och meningen med livet är, enligt mig, att finna meningen med livet. Som sagt, universum drivs av paradoxer. ^^