Tyst déjà vu...

...eller tillbakablick.

Tisdag, halsen svider och gör ont. Känner nån slags feber, ska göra nåt efter jobbet, kan inte prata... Känns väldigt bekant!
Dock har jag tur den här gången med att det känns som det redan är över. Då det hända första gången 26 februari i år var det värre, då hade var en på jobbet redan sjuk den veckan och man hade hög feber (som jag som vanligt väntar till efter en jobbdag att ta). Värst av allt var att man hade japanska... Lyckades av nån anledning härda jobbet, en timmes tåg till Växjö, japanska lektionen och en timmes tåg hem igen! Var hemma resten av den veckan och missade ett kanji-quiz på torsdagen som man inte kunde ta om (T_T)... Och prata kunde jag inte göra förrns lördagen, så var tyst 4-5 dar! Kände mig som Pinkie Pie de sista dagarna...




Menmen, det var då! Men snacka om när man vaknade i morse och tänkte "Åh nej! Inte igen!", då man inte har Japanska längre men hade lovat att sopa ett gäststall på KalmarTravet. Säger tack till mamma som hjälpte till så det gick fortare. Mår mycket bättre nu, men vågar inte prata än, bäst att vila det tills imorgon. Vill inte ropa hej än. XD