Handikappridning-

-igång igen på torsdagsförmiddagarna.
Hjälper till genom att leda en av de två hästar (vanligtvis brukar det bara vara en, men torsdagsförmiddagarna är det två) vid namn Hebbe, med barn från skola med handikapp. Måste erkänna att om jag skulle bli själv med en som är handikappad skulle jag vara rådvill... men är glad att hjälpa till på de sätt jag kan. Deras léenden är äkta när de sitter på hästryggen! Och äkta léenden i dagens samhälle får vi sällan, men man ser i ögonen om léendet är äkta eller bara artighet.

Vi leder runt barnen på en slinga runt ridhuset/stallet med ledarna till just det barnet bredvid. Vissa tar en kort runda, andra halva och vissa hela slingan. Allt för barnets tålmodighet den dagen. Det är bara när det är is och regnigt som vi inte går slingan, då hittar vi på nåt lätt i ridhuset. Och Hebbe är så lugn och förstående, att när nån en gång fick ett anfall, så stannade han innan det började och var stilla tills anfallet gått över (före min tid). Och även på ridlektionerna så är Hebbe ett av de säkraste korten. Underbara och trygga Hebbe! Dock så är han lite bakrädd... Även om Hebbe inte är min älskling på Stallet så har en del i hjärtat mitt. <3


Trygga Hebbe är redo för arbete.