Jag är inte paranoid

Denna värme tar kål på mig, jag njuter inte någonstans. Det är en ren och skär pina som ej går att fly undan, fy för fa-an. Värmen triggar min ångest nå fruktansvärt också för det känns som det kryper i huden. Jag kan inte andas, - något jag alltid uppskattat med Sverige är den friska svala vinden som slår till när man andas in. Nu, existerar den inte överhuvudtaget. Den är efterlängtad.. Det enda vi gör här hemma är att sova och svepa vatten. O jag har börjat drömma igen, efter att jag blivit fullt nykter. På.. gott och ont, ja.

Det är mycket nu, kan jag känna.. Dop som ska anordnas, flytt som ska klaffa och en bebis/dotter att hålla nöjd och glad.
So.. how do I do this?.. Jag är däremot både duktig och van på att leva fan istället. All this is new to me, you know?

Aa.. det är mycket nu alltsåå..