Ni, Nattens lakejer.

Kunde inte låta bli att återbesöka Emocore då kollektivets samtalsämne vid frukostbordet landade i just nostalgi.
Specifikt nostalgi för långa tysta nätter i tonåren då man låg ihopkurad under täcket med mobilen, eller man hade smygit sig upp vid datorn. Ensamheten och gemenskapen på en och samma gång.
Rätt vare va så hittade man ju en och en annan vilsen själv, flytandes i det digitala havet. Och så va man lilsom bästisar i en natt eller månader. Det va ändå fint liksom.
Vi kanske bondade över sjuka familjesituationer, en crush, bästa mangan, hårfärg, sömnparalyser, drömmar, skvaller, TV spel eller nötallergi.

Alla ni som varit dessa räddare i nöden, hoppas ni har det bra, vart ni än är. Oavsett om vi var soulmates i en natt, dagar eller månader. Ni fanns där, och det va jävligt fint.