Im back.

Jag är tillbaka men ack så aktiv.
Allt är så stressy nowadays och önskar att jag kunde umgås/prata med folk lite oftare, men känner att någonting hindrar mig. Min katt är sjuk och jag försöker fixa dagliga rutiner så gott det går även om jag inte alltid orkar. Träningen går bra, förutom när jag fått träningsverk som jag idag har i vaderna. Känner mig som en tant när jag går eller bara literally någon som skitit på sig. Pojkvännen sa att jag behövde rullator med tanke på hur jag på morgonen behöver ta hjälp av sängen, väggen och allt man bara kan ta tag i för att komma fram. Nog den värsta verken jag har varit med om på oerhört länge...

Edwin bara växer och växer och det är helt otroligt hur nära han kommit mig det året han funnits i mitt liv. När jag först träffade honom var han bara 1 ½ år, och Idag pratar han jätte bra och förstår mer. <3 Balansen finns hos honom mer även och jag kan ärligt inte beskriva hur glad jag blir när man får höra hur mycket han ändå tycker om mig för att inte ens vara hans riktiga mamma.

Jag har det bra kyss <3