Ro.

I början ville jag inte ens åka dit mer. Men efter helgen/den halva veckan jag varit i Västervik så har jag faktiskt fått tillbaka suget till att åka tillbaka till Stockholm igen, trotts all besvikelse jag fått. Jag grät, jag var rädd och om inte annat var jag full så det förklarar också en massa. Min vän sneade sönder och bad om saker för att han skulle kunna leva, jag själv sneade sönder för att en annan kompis berättade om att han skulle på magnetröntgen då han förmodligen har cancer. Har nog aldrig gråtit så hårt för en kompis i hela mitt liv. Vi snackade om att han skulle leva i 70 år till och jag skrattade. Lördagen var kaos, men sällskapet var amazing och jag hade ändå så brutalt roligt med dom. Detta innebär med andra ord att jag verkligen ska till Stockholm från och med den 19 december och vara där hela jullovet. Om inte annat ska jag även dit lite tidigare, före eller efter min födelsedag. Mer än så vet jag inte. Först ska jag ut med underbara människor på krogen iallafall woop. Påtal om det så behöver jag verkligen införskaffa mig ett nytt ID då mitt blev ogiltigt i september. Måste bara få min pappa att ha tid med det också så att han kan identifiera mig, om inte mor min gör det.

??Nu är jag helt slut i vilket fall? Jag menar en resa på 6 timmar + 4 byten är inte helt okej då jag börjat få åksjuka. Tåg är dock 100% ok utom den att jag får ångest på dom istället. Lel??

Har även snart läst ut boken jag lånade för ca 2 månader sen. Den är superb, verkligen älskar storyn. N.M Browne är fan best man på att skriva no jk. Dock har jag inte läst några fler böcker av honom än denna, but I?ll give it a shot. ?Boken är fantasi baserad och jag rekommenderar den starkt till folk som läser mycket, speciellt böcker med mysterier etc. (Ingen deckare när jag pratar om mysterier?)??

Jag finner det ytterst roligt att se folk sitta vid sina mobiler konstant på alla resor jag tagit. Det känns så fritt att inte ha någon, men fuck no att det känns roligt när man är med folk och man är den ända personen som inte har något att sysselsätta sig med. Vet inte om jag är den ända som bara känt den känslan när man sitter i ett rum på ca 5 pers varav 4 av dom stirrar ner i sina telefoner och man själv sitter där och bara; ?Sååååååå?.. What up gaiiiis??. Jag saknar lite det där med att man bara kan hitta på något att göra med folk och sen skratta ihjäl sig åt varandra.