Ro.

Jag blir så less på folk.
Så basically, jag valde att fråga en person jag inte ofta träffar längre, om h*n ville med på en promenad. H*n sa ja och även innan det hade h*n sagt att h*n saknar mig och att h*n vill träffa mig. Så jag tar med hunden ut, och på denna 20 minuters "långa" promenaden hör man inte ett ord från personen så till slut säger jag till personen att jag vill gå hem. "Skulle vi inte ta en promenad?"
Jomen visst, vi tog en promenad. (En ganska kort en...) Men skitkul att gå på en promenad med en person som är så vidrigt upptagen med sina problem att h*n skiter i andra . "Förlåt att jag deppar ner dig då." Jomen är inte promenader med folk man tycker om där för att få folk på bättre humör? Det är precis som att gå på varsin sida av stan bara att man vet att man existerar. Man vet att båda tar en promenad exakt samtidigt men man har ingen form av kommunikation. Annars är det bara som att man följer efter en person som rent allmänt bara verkar ignorera en. Ni vet sådär ifall man vore helt utfryst och ingen bryr sig om en? Pls, gå inte med på promenader med folk om du inte ens kan prata. Det är värdelöst.

Vaknar man av en helvetes dag så ska den ju givetvis sluta lika kasst känner folk.
Försöker bara få folk må lite bättre men ah, fuck it.

Får se fram emot lovet istället. Ska bli en amazing helg åtminstone.