Det här med kläder.

Min fader hade kommit hem med kläder åt mig, kläder jag får ta över av en annan.
Lovar att endast 3 plagg av dom var något jag kände mig någorlunda bekväm i.

Ni vet det där med tighta byxor? Att vissa är jätte tighta så att dom får benen att verkligen se smala ut, och vissa får benen att se ut som flodhästfötter. (Överdriver mm...) Nej men allvarligt, fick ca 5 par byxor och alla passade mig någorlunda men vill knappt ha dom, haha.
Jag säger inte detta som att jag inte tycker om folk som är större. Menar mer bara att jag inte tycker om att kolla på mig själv, se mig själv större än vad jag är. Jag vet att jag är smal, men ärligt. Får ångest av kläder, får så mycket ångest.

Har en mysig tröja nu iallafall, mår jätte bra i den.

Den är mega cosy.

Känner även att jag ändå inte riktigt hittat min stil än så slänger bara på mig det jag känner mig någorlunda bekväm i at least. vilket är + poäng. Saknar lite att kunna gå ut på stan och handla kläder, bara gå runt i timmar och känna att "Åååh, detta passar mig." Låter som värsta shopping freaket nu, men verkligen. Skulle behöva en liten "shopping-runda". Skulle vara så behövligt, på så många håll.

Känner mig gosig, vill inte sova och ah. Borde plugga natten lång eller sätta mig och spela något. Båda funkar prima, måste ändå läsa ut min bok någon gång. Så länge någon vill hålla mig sällskap, iallafall ett tag. Om jag inte väljer att somna stenhårt och gå upp som vanligt. Allt är helt enkelt upp till mig.

Känner mig som 5 när jag skriver det här inlägget.

I vilket fall. Att vara fattig suger. Stenhårt...

Kram!