Närcon sommar som funkis?

Kan kalla mig för Black ops'are. huehue.
Åker till Linköping på tisdagen den 21 Juli med Chassiman och hans kompis. Känner både glädje och oro.
Taggar dock massor. Men är lite trött av att alla delar på mig hela tiden, den ena kommer efter den andra och drar med mig någon helt annanstans. Detta händer när jag kommer som besökare. Inte undra på att jag aldrig kan hålla mina vänner som jag vill.
Men det ska nog lösa sig, ska arbeta med riktigt bra människor och vara så positiv jag kan, inte jobba ihjäl mig och skratta så gott jag kan och bara ha det allmänt bäst.

Folk, vi ses på närcon. Även om jag bestämde mig för att inte åka dit tack vare brist av pengar och så. Även många andra anledningar, men nu är jag glad, mår bra och taggar massvis.

____________

Har haft en bra helg i Hova förövrigt, träffat nytt folk och skrattat och haft det kul, nu vill jag bara ha tisdag så jag kan träffa honom. Pojken som funnits där som jag nobbat tills idag. Pojken jag träffade i november/december och aldrig kunnat sluta skratta med. Kan varken äta, dricka eller röka när jag är med honom, allt bara sätts i halsen av garv. Han är underbar, hans kramar, hans närhet... Bara allt.
Jag tycker om honom, nästan för mycket. Om inte annat så bor han även här, i samma stad. Förstår inte ens hur det gick till. Jag bara hittade honom.

Idag har jag läst Hangul och försökt öva på mina huvud instrument och precis när jag skrev detta sprack det... Gitarrsträngs helvetet gick av....

Tack för allt, haft en underbar tid, jobbat färdigt 100%, städat mitt rum 80%, varit från datorn 70%, varit osocial på media 95%.
Känns rätt bra men ändå ensamt.



Fick bli ett slarvigt inlägg. ~