Det där med kärlek.

Det finns mycket jag anser som oattraktivt.
Det finns ett antal anledningar till att jag sällan blir kär eller kan hålla mina känslor för killar. Dels så kan det vara för att killen bjuder hem mig till sig, börjar försöka sig på massa saker och klänga på mig. Det finns nog inget som jag oattraheras mer av än det. Finner det äckligt och jag vill bara försvinna som om det aldrig hänt. Och jag kan säga direkt att majoriteten av alla killar jag träffat är sådana. Ni vet sådär första dagen man hälsar på och personen vill ligga. Det är dock inte bara killar som håller på såhär, utan även tjejer vilket jag hört av en del killkompisar.

Jag finner även folk som vill ha sex ofta oattraktiva med. Mest för att det känns som att personen bara vill ha ett förhållande för ligg. Hörde av ett ex jag hade när jag var 14 att han påtvingade mig till sex och sa att ett förhållande inte fungerar utan. Sådana personer kan dra åt helvete, jag var till och med oskuld då. Man är redo när man är redo så folk får fan ta och lära sig acceptera ordet nej.

När man har dåliga erfarenheter ska man inte förvänta sig saker.

Kan ju dock erkänna att jag har varit svindålig på att säga nej,
men det betyder inte att jag blir attraherad av det personen gör eller personen i sig.

Kan säga att jag verkligen inte har något emot sex så sätt. Finner det bara oattraktivt om folk är för snabba och försöker med det. Ja ni fattar...

Det jag finner mest attraktivt är väl personens humor, hur personen bemöter mig i olika situationer, beundran, och värmen personen utstrålar till mig. Sen finns det ju massa annat som man rent av inte tänker på utan det är ju hur personen är i sig, alla är ju olika och alla är speciella på sitt sätt.
Jag saknar sån närhet lite. Bara känna att personen kan få mig att skratta vid dom sämsta tillfällena, krama om mig och verkligen få mig känna mig speciell. Jag avundas sånt.

Det är ni som är speciella.



Woah