Jag saknar dig.

Det gör lite ont faktiskt. Att på torsdag så har det gått ett helt år, onsdag natt.
Jag har inte vågat besöka dig än, har inte vågat komma med blommor och tända ett ljus för dig. Det skär lite i hjärtat hur många gånger jag tänkt på dig. Att jag aldrig mer får se dig fast jag ändå ser dig i mina drömmar och vaknat med tårar för att jag märkt att dom inte varit sanna. Det känns som det var igår, och jag har ännu inte fått svaren jag velat ha i snart ett år. Sen dagen jag fick höra det. Allt är så orättvist, allt känns så patetiskt.

Att jag har så mycket ångest, av att jag inte får svar och att jag aldrig fanns där för dig det sista.
Nej, vill bara slå sönder något, lägga mig under ett täcke och vila ett tag. Är fruktansvärt arg och besviken på mig själv.
Usch, saknar dig verkligen. Gör så ont.