Wallah.

Jag säger att jag borde sova. Försöka sköta skolan, få en daglig rutin och fixa motivation.
Min hjärna säger: "Reagera på alla ljud, inte bry sig om du har någon som ligger bredvid dig och får dig att känna dig trygg, tänka på döden om och om igen, skaka sönder och inte minst få panik."
Hörde något gå sönder utanför lägenheterna, som om att någon slog sönder ett glas. Sedan hörde jag något som lät som en brand men som i själva verket bara var tåget som om nätterna brukar ställa sig och fixa spåren.
Jag börjar till och med bli orolig bara av att min pappa hostar lite.

Vägrar släcka lampan som lyser som en porrbelysning i fönstret. "huehue"
Vägrar lägga undan datorn och bara blunda för då kommer stormen som kväver mig och får mig att kallsvettas.

Den här paranoian alltså. Uschiamig.