Uschiamig.

Genomrep i skolan. Den där paniken som uppstår efter att man gått av scenen och börjar jämföra sig med alla andra som går/gått upp efter/före. Förstår inte hur jag kan tycka så brutalt illa om min röst. Känns vidrigt, gick seriöst av scenen, sprang ut och började lipa. Känner hur pressen på att sluta med sång bara blir större och större. Känns som att jag skämmer ut mig konstant, hela tiden. Wallah, ångest kan ta sig på riktigt.
De la vision blir nog sista gången jag ställer mig på scen och sjunger. Usch.

Åker till Stockholm nästa vecka iallafall, ska trivas, ska ha det bäst, träffa fint folk, fira pojkens födelsedag och Alla hjärtans dag. Stannar en hel vecka, så ryck i mig om ni ser mig. "#Plattanbarn."

y0.