Det slår mig.

Jag har hittat mitt stora hela problem med mitt sociala liv.
Helt galet, ända sen jag försöker att prata med folk etc och försöker vara jag, så har allting varit kaoz och jag vet inte riktigt vad folk tycker om mig överhuvudtaget. Vet inte ens vad min egen familj tycker om mig.
Jag är sveriges sämsta på att prata med folk överlag då jag inte riktigt vet vad som intresserar folk (Menar då inte att jag inte frågar om vad folk gör på fritiden osv.), kan säga något spontant och sekunden efter känna att -"men gud nu skäms jag"-. Sedan slutar jag prata helt och ah folk tappar intresset för mig brutalt fort då... Jag blir väldigt tyst om jag säger fel och det är jag nog inte ensam om. Jag menar, vem tycker att det är skönt när man säger något som man tror är intressant och får inte alls det svaret man förväntat sig tillbaka.
Jag skäms mycket så fort jag pratar högt och någon påpekar det, jag skäms så fort jag skrattar, jag skäms så fort jag säger det minsta fel och personen blir tyst (Awkward silence), jag skäms när ingen lyssnar i gruppsamtal, jag skäms när jag får upprepa saker hundrafemtioelva gånger för att folk avbryter mig och inte alls låter intresserade.
Jag skäms lite hit och dit i samtal, är inte heller bäst på att fråga andra saker och ting, ex. "Vad tycker du om det?", "Vad vill du?" etc. heller inte bäst på att komma med Ideér om vad man ska hitta på, vad man ska äta osv osv..
Jag och att ha ett lyssnande öra är heller kanske inte det bästa då jag lätt blir distraherad.
Fuk lyf liksom. Jag har ingen aning om hur man riktigt övar bort sånt, då jag är så fruktansvärd paranoid över vad folk faktiskt tycker om mig. Paranoid över att lära känna folk och inte veta om man kommer fortsätta ha en bra kontakt med dom.

OSV OSV OSV.. Skulle kunna skriva massa mer men har ingen tid eller ork... :((

________________________

Kul grej förövrigt.. Stod i duschen idag och på riktigt hallucinerade då jag höll mig för ögonen och hade en del utav mitt blöta droppande hår i ansiktet. Öppnade ögonen och såg allt blodrött, blundade igen och fick även okända droppar på mig från ingenstans utanför duschstrålen, öppnade ögonen hastigt igen och känner allt rinna ner för ansiktet samtidigt som allt är vinrött och kaoz. Blir paranoid, vänder mig om tvättar bort sminket och ser blod på händerna (Då det egentligen bara var mascara och Kajal...). Detta försvann efter tredje gången som jag tvättade av mitt ansikte.
Jag reagerade dock inte så starkt på det mer än att jag satte mig ner i duschen och började tänka.


Crazy day.