Konvent

Drar till Donkeycon i helgen och spenderar tiden med min syster och hennes kompisar förmodligen.
Min mage pirrar jävel, på ett sätt vill jag verkligen inte dit men på samma gång vill jag.
Jag är rädd... Rädd för att bli lämnad ensam sittandes på golvet vid väggen stirrandes som jag blir på alla konvent jag går på. Ena stunden är jag med folk, men ena stunden försvinner dom och tänker inte ens på mig. Fanns en anledning till varför jag ville sluta konventa. Blir så nedbruten och arg på konvent.

Börjar iallafall jobba nästa vecka. Skulle jobbat på Närcon men ah. Saker är ju som dom är.

Kan heller inte förstå hur folk agerar. Säger jag att jag inte klarar av ett förhållande så är det så... Inget mer. Folk är så blinda att jag bara vill slå in pannan på mig själv... Tänker bara på sig själva. Tänker bara på att dom mår piss utav det. (Hej, jag hatar killar som är desperata...)

Jag är arg och hoppas verkligen på ett bra konvent. Humör kommer jag ju dock inte va på...