TaZiums blogg
Tjej, 27 år. Bor i Varberg, Hallands län. Är offline

Senaste inläggen
Äventyr på Ljungskile folkhögskola.13 november 2017 kl. 00:38
Asch.
16 juli 2017 kl. 23:51
Det där med att bli vuxen
27 juni 2017 kl. 12:45
Happiness
17 maj 2017 kl. 20:29
Sociala sammanhang.
13 maj 2017 kl. 16:43
Short people problems.
13 maj 2017 kl. 02:08
Stress
9 maj 2017 kl. 15:12
Audition.
26 april 2017 kl. 01:42
Folkisar.
19 april 2017 kl. 00:30
Jag antar;
8 april 2017 kl. 02:31
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Effi Civilstatus: UpptagenLäggning: Straight
Intresse: Tatuering
Bor: Med någon
Politik: Politik?
Dricker: Te
Musikstil: Indie-rock
Klädstil: Blandat
Medlem sedan: 2013-04-10
Event
TaZium har inte lagt till några event än.
Dunno what's going on.
Where's my dignity? Where's my pride?
Where's the love that I one's had inside?
Mitt hjärta är hel kallt, mitt huvud hel twistat, magen krampar (Näringsbrist), mina ben är svaga, konstant huvudverk...
Men är framförallt känslokall.
Jag hade en underbar helg. Träffade mysigt folk och kollade på Warm bodies med David. Spelade Osu och nu kan jag inte släppa det. Satt och spelade det i flera timmar verkligen. Det var väl det mest positiva som hände. Det negativa var väl att jag åt typ ingenting under lördagen, vi stack och skulle köpa sallad på Ica vid 11 tiden på kvällen. Jag åt inte ens en fjärdedel innan jag blev mätt. Hade inte ens ätit sen jag åt pizzarullen kvällen innan vid typ 9 tiden... Slängde sedan på morgonen salladen för daymn... Skulle spytt. Har heller inte ätit mycket idag heller. Fått i mig lite pommes och en halv hamburgare... Mer får jag inte ner.
Träffade mitt ex. Kan ju säga att det var fett weird men kändes helt okej ändå. Vi pratade och skrattade som om ingenting någonsin hade hänt och det kändes bara allmänt trevligt.
Nu har mitt tidsfördriv varit tankar i timmar på vägen hem och ah, fort gick det.
Köpte ett halsband åt min syster för 400 kr. Kan ju säga att det är nog det dyraste någon i våran familj någonsin gett till varandra. Började gråta på bussen och blev helt förstörd och tänkte konstant på hur min syster skulle reagera och hur jag skulle börja böla som ett as när hon kom hem och jag fick krama om henne... Hon är det finaste jag har...
Finns nog inget som förgyller mitt liv mer än hennes närhet just nu. Jag behöver henne.
Kom hem för en stund sen och skrek åt allt och kastade min mobil hit och dit. Om det är något jag inte kan undvika när jag är i mitt rum är det min spegel... Jag skriker åt min kropp i mitt huvud och river sönder mig här och där.
Och nej, jag vill inte ha nån sympati av nån.
Jag puttar på folk. Försöker få dom vara så långt ifrån mig som möjligt och drygar mig mot dom konstant.
Ärligt så saknar jag att vara kär.... Jag saknar känslan av att få älska någon, känna värmen av att få hålla om någon, rysningarna som kliver från magen och ut i fingertopparna. Allt det där...
Förlåt mig...