Inte dåligt hörru.

Jag är bra på att tappa vänner. Inte på att vara dryg, men ärligt på att vara jag.
Igår eller för någon dag sedan fick jag höra att jag var värd bättre av en kär vän jag verkligen inte ville förlora.
Han tog bort mig som vän och slutade prata med mig.
Idag fick jag höra samma historia av en annan vän som tänkte radera mig.

Var precis som jag sa. Jag kommer fan inte ha några vänner kvar snart.
"Jag satt hemma i en vecka och det var bara 1 person som ville träffas."
"Jag satt hemma i en vecka och förlora 2 vänner på 2 dagar. Tja, hare bra...."
Näh, men fitt folk ärligt... Vart vill ni komma med det? (SAWWIE. ~)

Tror inte ni lämnar mig bara för att "jag" förtjänar bättre etc. Nej... Så fan heller. En vän är en vän sluta nojja för helvete...
Visst jag är jävligt kass på att ta initiativ till att säga hej eller liknande men det betyder fan inte att jag inte bryr mig.
Jag förlorar vänner jag behöver... Det är fan inte okej...
Jag förlorar vänner som inte ens givit mig en chans till att lära känna dom och dom inte mig.
Jag blir lätt bortglömd och sviken. Jag tare.. Det är okej. Men gör jag något fel så säg det så kan jag ändra på det.
Jag är så jävla arg och besviken på både folk och mig... Är det så svårt?