Snö, killar och födelsedagar.

Jag behöver vända tillbaka på dygnet nu så jag tänker att jag sover inte i natt och går till skolan som vanligt.
Jag klarar mig säkert.

Om det är något som jag inte förstår så är det relationen mellan mig och killar.
Jag har jätte svårt att blir kär, har en kille som jag inte älskar som inte vill acceptera att jag inte vill.
Blir lätt avundsjuk på dessa förhållanden som verkligen håller, och jag förstår inte hur min syster och hennes kille har varit tillsammans i mer än 2 år.
Jag har dessutom märkt att killar mest är ute efter ens kropp vilket gör mig rädd och även arg.
Jag blir rädd och genast mycket drygare mot dom.

Iallafall så önskar jag att det var snö nu och jag var i någon annan stad som verkligen lyser fint om kvällarna över snön.
Och jag även satt i ett stort hus framför en brasa och bara värmde mig själv.
Jag fyller år om 6 dagar nu. På söndag. Och hoppas på att kultcon kommer bli fint osv. Hoppas på det bästa då mina födelsedagar nästan aldrig blir bra.
Jag ser bilder på facebook jämnt där kompisar firar varandra genom att vara med dom under en dag och ha det jätte roligt, dom får presenter av varandra och verkligen visar uppskattning och glädje.
Mina födelsedagar består av att min morfar som jag är rädd för kommer hem till mig andra gången om året och ger mig pengar och en tårta. Inget mer...

Jag är inte van vid all den glädje andra ungdomar, barn, vuxna ger och tar.
Jag är inte van vid att folk är med mig ofta eller ens vill vara med mig.
Jag är heller inte van vid att ha en bra relation till familjen.
Och jag är definitivt inte van vid att ha en bra relation till mina vänner då jag ofta ersätts eller glöms bort.
Jag har snart väntat i 16 år på att mitt liv ska börja och frågan är hur glad kommer jag vara den dagen jag åker hem ifrån ett konvent som jag förhoppningsvis inte kommer vara jätte bra. Och hur glad kommer jag bli av att komma hem och sätta mig i mitt rum som ingenting?