Ett rivet decennium.

Idag fick jag reda på att Decennium betyder Årtionde.
Igår fick jag reda på att livet inte alltid är som man vill att det ska vara.
Detta visste jag dock redan... Men något som händer vardag som går är att man alltid lär sig något nytt.

Ens misstag försvinner ju mer man gör dom. Desto mer man gör dom, desto mer lär sig utav dom. Något jag fick lära mig av min far för 5 år sedan då jag flyttade hem till honom. Jag har alltid tänkt det samma och jag har alltid försökt vara en bättre person, men någonting i folket säger nej till mig. Någonting i folket säger att jag inte är välkommen och bara finns där.
Är det "Karma"? Kan det vara så att de jag gjorde för flera år sedan slår ner på mig nu även då det är folk jag inte ens känt så länge?
Eller är det bara så att det finns stora fel på mig som folk pekar ut i mönster?

Jag går till kuratorer, Soc, BUP för att inte låta dessa inlägg hända. För att heller inte låta andra veta hur jag mår eller varför jag mår som jag mår.

.

Jag fick idag se en liten tjej i 5 års ålder dra ut sin första tand och försökte genast sätta tillbaka den igen.
Hon stod och stirrade på mig där jag satt i mjukis och linne för att jag egentligen skulle hoppa men hade inte modet till att ta mig upp på trampolinen.

När jag var i 5 års ålder trodde jag att en lös tand menade att livet snart var över. Hon stod där som ingenting.
Hennes far gick fram till henne och petade henne på näsan och sa att man inte stirrar på personer sådär. Sen när jag och Angus väl skulle gå efter ca en halv timma då jag inte mådde så bra, gick hon fram till mig och frågade vart jag skulle.
Hon hette Arven och jag tyckte de namnet var oerhört fint.

Jag ville egentligen skriva detta på en blogg där bara folk som inte ens kände mig kunde läsa.
Men jag orkar inte göra i ordning en hel blogg bara för att jag ska skriva av mig så detta inlägg får vara där det är.



Ni får denna. <3