I never thought I could get so used to feelings.

Jag gråter inte, jag rör inte en fena.
Bara sitter där med ett blankt ansikte som kollar i ingentinget.
Mina ögon är röda och vet inte varför. Mitt trauma har stigit något så grovt.
Jag lovar ska ta mig en lång frisk promenad nu så jag får bort tankarna lite.

Jag tror ärligt jag bara blir smalare och smalare på något konstigt sätt.
Mina nyckelben syns grövre och mina lår är smalare än vad dom var innan.
Jag äter hälsosamt och vet inte vad min kropp gör.



You know what.
Fuck this, Taking a walk. <3