Men för helvete...

De har nu slutat borra... Men hamrar istället. Det har låtit oavbrutet i 3 dagar nu. Försöker njuta av lite lugn och ro medan jag är ensam hemma but noooooooo... Just keeps pounding.

Så för att distrahera mig så tänker jag skriva ner några random tankar jag har. Read at your own risk, det är lite ofiltrerat och inte helt sammanhängande.

Ibland tror jag att jag är den enda som har förmågan att sätta mig in i andras tankesätt, hur mycket det än skiljer sig från mitt eget. Fast det känns som att någon som har den förmågan borde inse, mer än någon annan, att de inte kan vara den enda.

När jag hör någon yttra en åsikt, vilken som helst, så börjar min hjärna ofrivilligt och omedelbart hitta möjliga motargument och undantag på den åsikten, även om jag helt håller med vad de säger.

Jag klarar nästan aldrig av att ge ett direkt svar utan att tvivla när jag säger emot någon. Jag lägger alltid till ett "Jag förstår hur du tänker, och jag vill inte säga att du har fel men..." eller något åt det hållet. Det har varit både till fördel och nackdel under mitt liv, och jag misstänker att det är något jag har utvecklat under min uppväxt.

Även om jag tror att jag har ett väldigt lugnt yttre, så känner jag förvånansvärt dramatiska humörsvängningar då och då. Jag försöker att inte agera på dem, och även om jag vet att jag kan ha väldigt fel, så tror jag inte att det märks så ofta. (Ibland gör det)

Så... Nu har jag rantat färdigt och fått vara lite dramatisk och emo. Hamrandet verkar ha lugnat sig tills vidare, så ska spela något innan jag går ut. Varsågod för all denna information om mig. Det är säkert extremt viktig och intressant för er att veta.