Kommer inte överens med min hjärna. (CW ångest)

Okej, jag behöver skriva av mig. Det här med att sitta inne med känslor är liksom riktigt jävla ohälsosamt och jag säger det till folk varannan dag, så får väl lyssna på mig själv lite för en gångs skull. Have fun reading.

Så, Rebecca har haft en ny partner ett tag nu, Gustav heter han (står i hennes blogg lol), och jag är jätteglad för hennes skull. Han är jättetrevlig, jag gillar att umgås med honom. Allt är awesome.
Såklart så pratar hon om honom mycket. Det gör man när man har en ny partner. NRE och så. Hon har gjort det med alla tidigare partners hon haft, och hon gjorde det antagligen mot personen hon dejtade när hon blev ihop med mig. Det är också fine. Men nånstans så blev det hela lite för mycket.

Under flera veckor så umgicks de väldigt mycket, och varje gång vi sågs så prata hon mycket om honom. Det var fine.
När jag fyllde år och hon tog mig på en dejt så pratade hon mest om honom, och bad flera gånger om ursäkt för det, men det var fine. Jag blir bara glad av att se henne glad.
Men nånstans, långsamt och gradvis så blev det för mycket. Inte för att de umgicks, men för att jag inte fick någon tid, uppmärksamhet eller bekräftelse. Eller, det kanske jag fick, men jag upplevde det inte så.
Vi hade planerat in att ha en pubkväll tillsammans. Rebecca, jag, Gustav, Daniel (Annan partner till Rebecca. Utgår från att ni läser hennes blogg.) och en tjej som jag typ dejtade för ett tag sen, men det blev inte riktigt av, så jag inte hade energin att investera i mer än ett seriöst förhållande. Det var jättemysigt, och vi hade jättekul. Men under mycket av kvällen så kände jag mig lite utanför. Både på vägen dit och när jag väl var där. Efteråt gick vi hem till tjejen jag bruka dejta (Får komma på nåt att kalla henne. Ehh... Green. För hon har grönt hår just nu. I'm smart.).

Iallafall, vi gick hem till green och var alla smått fulla. Vi dansade, pratade, drack och hade kul. Obviously blev kvällen lite halv-kinky, cause we're us. Fortfarande så kände jag mig lite utanför. Som om jag mest var där för att det var oartigt att inte ha mig där. Jag försökte slå bort det, för att ångest gör så mot en och det är dumt. Men det var mest Gustav, Rebecca och Green som var igång. Jag vet att Daniel också känner sig utanför här, och det tog också upp en massa hjärnkapacitet den senaste månaden, men det måste jag nästan låta honom ta hand om själv för att inte bli galen.
Iallafall. Efter hand så blev jag lite för ängslig av mig, och hanterade det mer eller mindre med att lägga mig i soffan och låta hjärnan stänga av så att jag kan sova (Min superkraft när jag är full? I dunno). Och märkte nånstans att de tre gick in på Greens rum.

Long story short, de hade trekant, och det var awesome för dem.

Det är awesome, och absolut inte något jag har ett problem med som så, men det gjorde ont att veta att det inte var nåt de någonsin pratat om att involvera mig i. Morgonen efter så vaknade jag halv 6. Jag vaknar ofta tidigt när jag inte sover hemma. Jag satt i köket och hade panik i 45 minuter innan jag tog på mig och gick hem.
Jag och Green hade gått hem till henne och kinda fooled around för någon polyträff sedan, vilket var trevligt. Men Rebecca sa "Det är bara för att jag och Gustav kåtade upp henne och hon ville ha trekant med oss.". Inte exakt de orden, men det meddelandet. Jag vet att hon inte menade det elakt, men tro fan att det lämnade spår i huvudet på mig. Och det hela upprepades gång på gång i mitt huvud.

Det var polyträff kort efter det och jag bjöd ut Rebecca på dejt innan vi skulle dit. Såg fram emot att spendera tid med henne och kanske få ut lite av allt som byggts upp i mig på sistone. Men när vi väl sågs så skakade hon av ångest för något som hade hänt med Gustavs föräldrar. Jag tröstade henne och försökte hjälpa och låta henne prata ut. Det är såklart inte hennes fel och inget hon rår för. Men återigen så byggdes det upp mer i mig både då och under hela polyträffen.

Jag skulle med på knäcke, Nån medeltidsgrej, men var tvungen att ställa in. Jag sa att det var på grund av stress och ångest, och det är iochförsig sant, men jag orkar ärligt talat inte ha Gustav nära mig just nu. Och jag har inte kunnat säga det, för det är verkligen inte hans fel. Det är ingens fel som så, och just därför så har jag försökt att bara ignorera det och låta det va... Men tydligen så löser det inte ens psykiska problem... Tänk det.

Pratade med Rebecca om det hela lite häromdagen och vi bestämde oss för att ses denna helgen så att jag kunde börja lagas lite. Jag hoppades kunna prata om det, och kanske få lite bekräftelse. Både från mig själv och från Rebecca.
Såklart så blev det inte så. Rebecca frågade om Gustav fick vara där och ifall jag kunde tänka mig att spela D&D... Och jag sa ju såklart ja, för hur fan fungerar jag egentligen?

Detta ledde till att jag bara mådde ännu värre och var tvungen att gå hem i panik på morgonen igen.

Nu så sitter jag hemma och mår skit för att Green, Rebecca och Gustav ska vara på knäcke imorgon, och det gör ont i hela mig. Jag vill ju att de ska må bra och ha kul och göra vad fan de vill... Fast det har kommit till den punkten att min hjärna inte kan hantera det.

Rebecca och jag har inte haft sex på över en månad, och även om hon såklart inte är skyldig mig sex, så är det ändå nåt som känns. Hon pratar mycket om att hon är jättekåt pga New Relationship Energy, men det är bara när jag inte är där.

Så jag frågade Rebecca om hon ville ses när hon kommer tillbaka från knäcke. Hon sa såklart. Men hon och Gustav ska på nån parkfest på fredag och hon frågade ifall jag ville med. Jag sa kanske... Men ärligt talat så vill jag verkligen inte. Mycket folk och ha Gustav inom 5 mil från mig är inte saker jag klarar just nu.

Allting suger. Allting känns ruttet och det har vridit sig i magen på mig nästan oavbrutet de senaste tre dygnen. Jag vill inte klandra någon. Jag vill inte få någon att känna sig skyldig och jag vill verkligen inte att någon ska må dåligt. Men jag vill sluta känna såhär och jag vet inte vad jag ska göra.

Men jag har fått skriva av mig lite iallafall. Alltid något.