Så ovärt

Jag vet inte mer vad som är värt min tid, skolan, kompisar, intressen. Jag vill seriöst bara bort från skiten ett tag, det finns inte en jävel som jag kan prata med. Utan att jah sårar elr triggar personen att få samma tankar som mig.
Jag vet att de bara e fegt, att de inte hjälper. Är de då fel på mig om jag känner att jag verkligen vill de? Att de är ända utvägen?
Jag litar inte på någon vuxen, ungdomar har jag lättare att lite på och bry mig om. Men då blir jag för god trogen för de mesta.
Varför vill dom flesta min bara smärta?
Varför kan dom inte bara lämna mig ifred?
Jag vill bara må bra, slippa allt de här, komma någon stans där jag är mig själv och älskas för de, men tydligen kan jag inte ens önska de. Med rädsla över min far, och andra personen som vill mig illa :(