Hur slutar man investera i människor? Eller snarare, hur lär man sig att investera i rätt människor?
Eller får man leva i någon slags rysk roulette och hoppas på det bästa?
Tycker det hjälpte mig att försöka förstå mitt anknytningsmönster och att bonda med folk man har saker gemensamt med. Är också lättare att hålla folk på avstånd på det viset(om ni t.ex. gymmar, jobbar med hundarna typ spår elr spelar tsm) och släppa lite vartefter, istället för att gå all in bara för att bygga/hålla kontakten. Du behöver alltså inte ge för mycket av dig själv. Dock trevligt med folk som har andra personliga egenskaper än en själv, så man kan få nya perspektiv och själv utvecklas. :)
Hmm, ja det låter ändå som ett alternativ att göra så. Felet jag gör är ju att ge för mycket av mig själv på en gång, investera alldeles för mycket kring personer jag anser vara intressanta men som kanske inte ger så mycket tillbaka och så sitter man där och övertänker, funderar etc. Jag måste lära mig att inte bli allt för känslomässig för tidigt.
Lättare sagt än gjort, men med tiden kanske det blir lättare att göra det. Jag har ändå lyckats någorlunda med att inte lägga alldeles för mycket energi i människor som inte visar att de vill vara en del av ens liv.
Det är en ytterst svår nöt att knäcka. Det handlar väl mer om att inte ge för mycket av sig själv och bli känslomässigt investerad för tidigt, för mig. Hittar jag en person som är intressant för mig dyker jag ner med huvudet före utan att tänka mig för. Och i mitt fall betyder det inte alltid att personen visar tydligt att den inte vill vara en del av mitt liv, jag och en person kan ha god kontakt, Men jag övertänker och analyserar, och ger för mycket av mig själv innan jag ens vet om det är "stabilt". Jag har inga problem med att inte fokusera på människor som redan är distanserade eller inte är i "min bubbla", eller som har glidit ifrån min bubbla. I såna lägen är det lättare för mig att komma till insikt med att man kanske lever två olika liv, inte är så nära, eller känner att man inte är en del av varandras liv på det sättet. Det bli enklare att släppa då, även om man inte hade velat att det skulle sluta så.
