Ramonas blogg

Jag gillar inte att vara en övertänkare. Jag inbillar mig att han inte tycker om mig längre, ungefär var och varannan dag. Även fast fallet inte är så. Minsta avvikelse reagerar jag på, även om det kanske inte är en avvikelse egentligen, men min hjärna intalar mig att det är det. Han är så bra på så många vis, omtänksam, varm, genuin, något avstängd kanske när det kommer till hans tankar etc, men vad fan, det släpper väl till slut. Han gör mina dagar så mycket bättre, mer än nån annan nånsin lyckats med. (Förutom när jag övertänker men det är ju min hjärna det är fel på🫩). Han får mig att skratta. Han är min höjdpunkt på dagen.

Jag har länge varit rädd för att känna nånting för någon. Och jag har hållt mig ifrån det, sen dök han upp som gubben i lådan. Och ingen är gladare än jag för det 🥹

Jag är så otaggad på livet just nu, men det blir så ibland tänker jag. Pissiga dagar och stackars doggelito mage har hoppat från en bro 💩 Förhoppningsvis blir det bättre snart. Meeeeen solen skiner i alla fall, så snart är det dags att klä på sig och traska ut, få kite D-vitamin i det fula plytet 🥴 Aja.

Det påstår sig vara alla ♥ dag.
Men i själva verket är det en riktig skitdag, to be honest. Jag vill dra
täcket över huvudet och inte existera men jag får väl sitta här framför
datorn och sörpla öl istället.

Finns det fler fotointresserade här?

ramonalindeman ---> ig

Det är ju nu det börjar bli lite sådär jobbigt, man börjar längta efter personen, man blir liksom
lite deprimerad :') Gör inte saken att människan bor typ.. aslångt ifrån mig. Aja.

Var hos psykologen för andra gången idag, jag börjar få mer och mer ångest över den här processen,
jag vill bara ge upp, men det kan jag ju inte göra nu :')

Kan heller inte sluta tänka på hur mycket jag tycker om den här mannen alltså. Samtidigt är jag sådär
fjantigt skraj. Men ah, han är så fin ♥

Alltså ja, jag har fan inget vettigt och säga ärligt talat. Men jag tänker att det blir så ibland.
Dagarna går, jag är trött, ser inte fram emot psykologen på tisdag, laddar mina batterier
inför imorgon. Min hyresvärd fick den briljanta iden att gå till 20 av hans hyresgäster och
informera om ett erbjudande angående vårt fiber, mmm nice. Aja. Får betalt B)

Det här lilla grälet slutade bra trots allt. Allting blev bara så jävla fel, men det löste sig till slut.
Och det var ju inte riktigt i dessa omständigheter jag hade planerat och få veta vad han tycker om
mig. Jag har gillat denna människa ett tag så att säga. Undrat länge hur han ser på mig, övertänkare
som jag är, men det visade sig vara ömsesidigt, med tanke på innehållet i tjafset kunde jag väl ana
men jag är trög, man måste säga saker rakt ut till mig, lol.

Men ah, jag vet inte vart jag ska göra av dom här känslorna, eller vad jag ska göra med dom. Jag har
försökt inbilla mig att jag inte alls tycker om honom, fånigt va? Känslorna gör mig pirrig och rädd på
samma gång. Vad fan gör man?? :')

Jag och M har vårt första.. gräl? Jag vet inte om jag ska se det som ett framsteg eller som
ett bakslag. Jag tappa det till slut, blir intressant och se hur detta slutar.

Alltså M är ett geni.
Vi kom in på mitt psyksamtal och att jag har drag av flera diagnoser men inte tillräckligt
för att nå kriterierna, vilket gör att de kommit fram till att jag har ospeccat personlighets
syndrom, och den MFn kläcker ur sig att jag är en hybrid. Legit BÄSTA beskrivningen jag
nånsin hört, passar jävligt bra i mitt miserabla liv haha.