Ramonas blogg

Det kanske löste sig till slut ändå.. typ.

Det är lite illa att man under uppehållet av kontakt hinner vara arg, ledsen, frustrerad
för att sedan reflektera över hela situationen, som i sin tur gör att man blir lite känslomässigt avtrubbad,
inte lika investerad. Men det är bra, kan jag tycka. Kontakten är ungefär som vanligt, minus vissa
saker, men jag håller mig på behörigt avstånd rent känslomässigt och mentalt.

Min teori är att paniken, rädslor och osäkerheten tog över. Rädd för att visa sig sårbar, blotta sig, emotionell
tillgänglighet, rädsla över att inte bli omtyckt i verkligheten.

Att vilja ha en individ i det tillståndet finns inte i min textbok just nu, jag kan inte kräva att någon ska vara
stabil och hel, eller laga sig själv på en kvart när man själv är lika trasig och eländig, men att samla sig,
sina tankar och komma till insikt med vad man vill och våga till viss del blotta sig och visa sig lite sårbar är
en bra start. Jag vill se vad personen har potential till att ge, inte för vem han kan bli.
Tills dess, är passivitet min bästa vän.

Hur fan kunde jag vara så dum och korkad som spenderade så mycket av min energi på en människa som uppenbarligen bara såg mig som en lek? Jag var troligen bara ett tidsfördriv.. det där klassiska.. "det är inte du, det är jag" ish, hans plan var troligen att bara ha mig på andra ändan av luren. Inget mer. Jag har levt i en lögn.

FUCK MÄNNISKOR.

Det är inte lätt när det är svårt.

Är det någon som har tips på hur man slutar övertänka saker? :')
För jag vet då fan inte hur man gör!

EC är så dött. Vet inte ens vad jag gör här, haha. Kanske borde ta bort eller bara logga ut 😎 IDK.

Har haft sån stress pga pengar, levt på pasta och vatten i flera dagar lol. Och nu när jag väl fick pengar så tappade jag suget på ALLT 🥲 Inte ens varit på affären och köpt läsk 😅 Aja. Gör la inget.

Jag gillar inte att vara en övertänkare. Jag inbillar mig att han inte tycker om mig längre, ungefär var och varannan dag. Även fast fallet inte är så. Minsta avvikelse reagerar jag på, även om det kanske inte är en avvikelse egentligen, men min hjärna intalar mig att det är det. Han är så bra på så många vis, omtänksam, varm, genuin, något avstängd kanske när det kommer till hans tankar etc, men vad fan, det släpper väl till slut. Han gör mina dagar så mycket bättre, mer än nån annan nånsin lyckats med. (Förutom när jag övertänker men det är ju min hjärna det är fel på🫩). Han får mig att skratta. Han är min höjdpunkt på dagen.

Jag har länge varit rädd för att känna nånting för någon. Och jag har hållt mig ifrån det, sen dök han upp som gubben i lådan. Och ingen är gladare än jag för det 🥹

Jag är så otaggad på livet just nu, men det blir så ibland tänker jag. Pissiga dagar och stackars doggelito mage har hoppat från en bro 💩 Förhoppningsvis blir det bättre snart. Meeeeen solen skiner i alla fall, så snart är det dags att klä på sig och traska ut, få kite D-vitamin i det fula plytet 🥴 Aja.

Det påstår sig vara alla ♥ dag.
Men i själva verket är det en riktig skitdag, to be honest. Jag vill dra
täcket över huvudet och inte existera men jag får väl sitta här framför
datorn och sörpla öl istället.

Finns det fler fotointresserade här?

ramonalindeman ---> ig

Det är ju nu det börjar bli lite sådär jobbigt, man börjar längta efter personen, man blir liksom
lite deprimerad :') Gör inte saken att människan bor typ.. aslångt ifrån mig. Aja.