...

Jag hatar mig själv! Det finns inget posetivt med mig och jag är trött på livet. Stå i vägen för jag vägrar bli stoppad! Och det känns som att man dränks när tårarna pålar som vattenfall. Fick panikångest galen så det skriker om det! Mina monster kommer nu och vad kan jag göra åt det... Ni som kollar ser it sprickorna? Eller ser ni dom små och stora? Sprickorna bakom skratten och leendena? Människan bakom ärren? Det kommer it bli jag och han men vadå? Måste lära mig leva för stunden men det är då jag gör mina största misstag! Så snälla lär mig att stunden som va it kommer komma tillbax... Livet är skit men vad kan jag göra, dem kollar på mig på ett sätt som faktiskt svider, dem skrattar och pratar bakom ryggen har gjort det hela tiden? Jag är 40 kg skin och fett, jag hatar det! Alla pekar ut fel? Hoppet har hoppat av fick ingen ärlig chans? Elr?