Vill inte mer.

Så jävla trött på att alltid vara den som glöms bort.

Bara att diska känns mentalt som att jag ska springa ett femmilsmaraton. Och jag har ingen kondis. Alls.

Börjar jobba på måndag... Sommarlovet har inte ens börjat. Har ju bara suttit hos mamma och inte ens orkat åka hem för att jag varit för trött. Vad händer med mig?

Nu är jag iaf på väg hem. Till ett rent kaos. Och min katt. Och en tjatande pappa. Och min säng.