Vid vattnet

Sommarnätter måste vara det vackraste som finns.

Jag har just krupit ner under en filt för att sova. För en liten stund sen kom jag in från en nattpromenad med Kitcha och Lexyphoria.
Vi promenerade genom en dimmig skog. Det var snudd på kyligt, men verkligen inte kallt. Det ligger något så drömlikt över hela världen när natten faller på. Hela naturen känns overklig.

Skogsvägen ledde oss till en badplats med en riktig sandstrand! Hade vi varit med i en svensk film hade vi självklart tagit ett dopp men vi utgick från att detta var verkligheten. Och ingen var särskilt sugen på att bli blöt.

Vi hängde kvar där ett tag. Betraktade himlen och vattnet. Spejade efter stjärnor, flygplan och små fiskar som ploppade runt i vattnet. Lyssnade på nattens ljud. Någonting med känslan av att gå på slät, blöt sand väcker minnen, eller snarare känslor från min barndom.

Jag kan inte hjälpa det, men det är någonting med överjordiskt vackra scenarion som gör mig sorgsen på gränsen till ångest om jag inte är på min vakt. Jag tror att det grundar sig i att jag så gärna vill dela upplevelsen med någon. Någon speciell, som inget hellre vill än att få vara där med just mig. Någon som kan förstå och känna alla dessa intryck.

Som tur är har jag lärt mig hantera och förtränga de negativa känslorna så pass att de inte kommer och stör när jag vill avnjuta en trevlig stund med mina nära vänner. Känner mig uppfriskad och väldigt harmonisk efter nattens äventyr och sömnigheten kryper sig på. Just i detta ögonblick är allt som det ska vara. <3

Kunde tyvärr inte ta några vettiga bilder med mobilen, men här är en gammal bild där jag försökt fånga en liknande stämning~

(länk för replay av när jag målade den ^^)
http://sketchfu.com/drawing/3483294-let-me-hold-your-hand

Sovdags~ <3