Nooras blogg

Min största anledning till att vara motsträvig mot polis är för att jag aldrig någonsin uppfattat det som att de lyssnar, förstår eller inser vad jag säger. Förra året anmälde jag en person som skickat sexuella trakasserier via sms till mig. Dessa visade jag upp med namn, telefonnummer och hemort där personen som skickat meddelandena bodde och det blev det ingenting av. En annan person jag pratade med blev trakasserad av sin före detta make och när hon flera gånger talade med polis blev till slut personens arbetsplats involverad. Jag känner ingen som har tillit till polis för att skydda de och jag undrar faktiskt vad myndigheterna håller på med.

En person bildas av vad hen växer upp med. En förälder som slåss hemma kommer garanterat skapa sig barn som slår sina partners. En förälder som röker får ofta barn som röker och en förälder som dricker får kanske barn som dricker. Jag vet inte vad som blivit fel med föräldrar men trots vetskapen att de bildar barn som kopierar deras beteende finns det föräldrar som till och med själ godis från barn. Något här är fel.

Tänk om det krävdes en legitimation från polisen för att få dricka alkohol. Tänk om man fick testa att dricka alkohol med polisen och bli full för att ta reda på vad alkohol gör med den individen för att få ta alkohollegitimation. Vad skulle hända om det här kortet gick att återkalla?
Jag kan tänka mig att det skulle kännas jobbigt, men om alkohol bara är tillgängligt för de som kan hantera det kanske våldet minskar. Många menar att alkohol har något slags ansvar i att göra någon dum i huvudet, så varför inte kontrollera vilka som har tillgång att köpa det?

En av alla anledningar till att jag mobbades som yngre var för att jag var finska. Jag har svenskt och finskt medborgarskap men har även arv från Grekland, Tyskland, Storbritannien, Ryssland och från romer. Som elev var jag smart och tog mycket plats i klassrummet för att visa mina lärare vad jag gick för eftersom det var min enda talang, jag var kunnig. Jag spyr nästan varje gång någon börjar räkna eller säga hej på finska bara för att de plötsligt får veta att jag är finsk. Killarna i min högstadieklass stod inte ut med hur smart jag var och mobbade mig i korridorerna när lärarna tog en kaffe. På grund av det här frågar jag ofta mycket av människor med en bakgrund jag inte känner igen bara för att pröva rykten och fördomar, vad är sant och vad är falsk?
Jag vill visa respekt, vänlighet och en vilja att hjälpa, stötta och samarbeta med alla, speciellt de som skiljer sig från mig. Inget är mer intressant än att lära sig något nytt från någon ny. Tänk vilka kommentarer de fick i skolan, vilken mobbning de råkade ut för, vilka böcker de läste och vad de gjorde med sina upplevelser när de blev gamla nog att dra nytta av de!

Jag är taoist och debatterar religion ofta. Många känner sig besvärade och hotade av judar, kristna och muslimer, vilket självfallet är helt förståeligt. På grund av de abrahamitiska religionerna känner ett antal att de vill ta avstånd från religion, att religion är något farligt, galet och korkat och i viss mån måste jag hålla med. Få har djupare förståelse för religion och baserar sina farhågor på Aftonbladet och Expressens historier om Daesh och Westboro Baptist Church, men inte ens jag som pluggat religion länge och som har ganska djup respekt för religioner annorlunda från taoismen förstår mig på idén med hedersvåld. Jag förstår inte vad som är hederligt hos en person som förtrycker en familjemedlem för sin stolthets skull. Jag förstår inte hedern i att hellre döda en familjemedlem än att låta de göra saker som får de att le. Jag ser ingen heder i att hota människor som träffar utomstående från familjen och kulturen och inte heller ser jag någon heder i att vägra sitt barn friheten att gå ut, prata med folk och att uppleva roliga, nyttiga saker såsom idrott, musik och konst. Förklara för mig var hedern ligger i att kontrollera sin dotters fitta så förklarar jag vilken frihet det ligger i att skita i det.

Karaktären Sirius Black ur Harry Potter-serien sa en gång följande. "We've all got both light and dark inside of us. What matters is the part we choose to act on. That's who we really are." En av de viktigaste läxorna böckerna lärde oss var just att mycket få människor föds onda. Professor McGonagall anordnade en dödlig fälla för att skydda de vises sten bara för att hon visste att konsekvenserna skulle blivit större om hon inte bidragit till att skydda stenen. Ändå reste sig Voldemort under Harry's fjärde år.
Ändå väljer svenskar att sexuellt tränga sig på andra svenskar. De väljer att skada sina jämlikar och att bli stalkers. Svenskar väljer att försöka våldta eller faktiskt våldta andra svenskar, de väljer att traumatisera sina offer för livet. Svenskar väljer att ofreda röda stugor med vita knutar, att råna kyrkor och pensionärer som byggt upp skolorna och samhället de lever i. Svenskar väljer att misshandla varandra och jag undrar vad som får svenskar att välja dessa stigar av kriminalitet och våld.

När jag var liten trodde jag våld var lösningen. Jag slog folk, drog de i håret och sparkades när jag blev arg. Efter ett tag lärde jag mig hur ont det gjorde när de betedde sig likadant tillbaks. Jag drog mig tillbaka, läste och höll mig för mig själv. Jag ville inte vara med de andra och de ville inte vara med mig.
Senare när jag slutat slåss började de. De slogs när de kunde, när jag sagt något dumt och terroriserade mig när jag som minst behövde det. När jag berättade för lärarna tog de mig aldrig på allvar eller gjorde något åt det. Det var inte förrän slagsmålen började ske i klassrum som lärarna tog tag i det, en klasskamrat slog mig nästan med en skateboard och skateboarden hade kunnat hamna på en annan elev i de smala korridorer som utgjorde bänkarna. Klasskamraten placerades i parallellklass när vi bytte skola och alla andra år fick slagsmål och trakasserier fortsätta.
I högstadiet startade jag hälften av alla bråk och avslutade andra halvan. Å ena sidan stod jag upp för elever som behandlades sämre än mig å andra sidan slogs jag när jag fick nog. En gång tappade jag fullkomligt kontrollen och misshandlade en annan klasskamrat som kastat pappersbollar i klassrummet. Jag har gått i alla år så fylld av rädsla, ilska, sorg, depression, frustration och andra negativa känslor att vid det här laget var jag livsfarlig. Trots det fick jag inte hjälp förrän jag hamnade i slagsmål med en elev på en skolresa i första klass på gymnasiet vilket blev mitt sista slagsmål i skolsammanhang.

1. Skicka snälla lappar till elever som inte får de så ofta
2. Baka hemma och be lärarna servera det
3. Busa med ett mobboffer
4. Säg snälla saker så fort du kommer på de
5. Lägg dig i när du ser någon som gör något du själv känner är fel
6. Stötta eleverna med speciella intressen
7. Bryt reglerna i syfte att vara snäll mot någon
8. Hjälp elever hantera ilska
9. Arrangera ett gemensamt allhelgonafirande
10. Skriv en egen lista av allt du önskar folk skulle gjort i din skola för att göra den tryggare, roligare och fredligare och lägg upp den vart som helst.

Varje gång jag kom hem sa jag inget till Mamma. Hon skulle bli arg och hota med att komma till skolan med vår stora jämthund, Heija, som helt klart skulle bitit och blivit avlivad. När vi fick katt ville jag visa det för mina lärare, men de hade inte tid för mig. När jag drabbades av panikattacker och bönade och bad om en kanin att krama, klappa och vårda, i avsaknad av råttorna Blomman och Bubblan som skulle ersatts med en ny kull råttor, blev jag lovad en kattunge, senare. När jag städade skolans kaninbur kunde mina klasskamrater kommentera mitt arbete så mycket de ville. Jag hade aldrig råd med godis till skolan och jag delade med mig om jag råkade ha det, trots det var det aldrig någon som delade tillbaks. Mina skolkamrater har kastat skit efter mig under hela min skolgång och jag har ändå tagit mig tiden att prata gott om de framför lärarna eftersom ingen gjorde det för mig. När jag slutligen kritiserade en klasskamrat som hämnd, var det jag som fick skäll. Mina leksaker blev stulna, jag fick alltid de äckligaste snacksen. Alla andra fick vara som de ville utom jag. Mina kläder var aldrig dyra, mitt hjärta blev tomt till sist. Socialdemokraterna "kämpar för rättvisa" och har ändå sett över det här.

Jag växte upp i en bråkig men fungerande familj. Mina föräldrar har aldrig slagit mig för att jag gjort något mot deras vilja. Somliga som läser det här drabbas just nu av en tom blick och ett minne av en knytnäve,ett bälte eller något annat tillhygge som om och om igen slås mot deras kropp, för att de stulit en godis eller bara kom hem fem minuter sent. Till er som relaterar till det här visar jag mina sympatier, ni förtjänade inte föräldrarna ni fick. Ni kommer dock växa upp till ansvarsfulla, kreativa vuxna som kommer vara bättre än de vuxna exempel som slog er när ni var små.