Save me.

Jag har stannat kvar i världen,
Jag har fastnat, i horisonten, mellan jord och himmel,
Jag är kvar, för det är något jag måste göra,
innan jag får peace in my life, men jag vet inte vad,
ingen ser mig, ingen kan röra mig,
men min röst, det hör dem.

Jag såg den personen,
som fick mig att falla,
han fanns där, och allting började falla,
Jag ser inte klart, allt är suddig,
minnerna kommer sakta, och det skadar mig
Jag vet, vad som händer, allting faller isär.

Jag upplever allt som har hänt,
det är som en skiva som har satt på auto.
Det spelas om, om,om,om, om och om igen,
det finns inget stopp.

Jag står inte ut, jag måste få peace in my life,
jag måste göra något, så jag kan gå vidare,
men kraften är slut och jag hittar inte vägen,
om jag går in där, så kommer jag aldrig ut igen.
Det är som en fälla, dörrarna kommer stängas för alltid.

Jag står på trappen, jag måste göra mitt val,
stanna här ute och försöka få peace in my life
eller gå in, och bli instängd för alltid.
Ingen kan rädda mig, jag har inget val.

Jag går upp för trappan, tar i handtaget,
blundar och andas ut,
jag räknar till tre,
1,2....3, jag öppnar dörren
och en vindblåst träffar min kropp
jag känner hur mörkret anfaller mig,
Jag vände mig om och såg hur dörren
stängdes framför mig,
jag ångrar mig.

Jag springer till dörren, jag försöker rycka upp den,
jag sliter, jag drar, försöker allting.
Men dörren är låst, föralltid
Jag glider emot dörren
jag tar mina händer runt mina ben,
jag gråter.

Jag ser en svart gestalt
en man, eller kvinna, det går inte att se,
den räcker fram sin hand,
jag har inget val.
Jag tog handen.
Gestalten ledde mig ifrån dörren.

Jag vände mig om en sista gång
för att få se solen lysa en sista gång,
jag fäller en tår
och viskar ''Save me..''