2034. Ett långt inlägg.

Klockan är 02:20 när jag skriver detta inlägg och varför jag sa klockslaget vet jag inte ens, men nu vet ni!
Jag tänker så mycket på nätterna. Vissa nätter är värre än andra och idag är det en sådan natt. Tankarna går på raid i huvudet och det slutar aldrig. Tänker på saker jag gjorde för 10 år sen och undrar varför jag sa som jag gjorde, eller gjorde som jag gjorde den gången??? Tänker också varför jag inte tog bort toxic people ifrån mitt liv tidigare när jag hade chansen då alla påpekade att hen behandlade mig som skit, då menar jag alla. Men tur nu som är så är vi inte vänner och har aldrig mått bättre. Nackdelen är att vi bor i samma stad och lär stöta på hen men vet du vad?? kunde inte bry mig mindre för hen är en idiot och karma kommer bita hen, som det redan gjort ett par gånger. Har dock inga vänner här längre så umgås aldrig med någon. Sitter mest hemma. Umgås bara med min pojkvän, och vill bevisa och göra folk stolta att jag kan skaffa vänner men alla bara drar snabbare än tåget. Varför hatar folk mig? Varför vill ingen umgås med mig? Vad gör jag för fel? Säg mig, vill veta. Eller nej, berätta inte. Vill inte veta lol kommer bara bli deprimerad och hata mig mer än vad jag gör.

Hade så många vänner förut men alla övergav mig när jag slutade gå på konvent pga det som hände. Glömmer aldrig dagen. Glömmer aldrig vad personen gjorde. Hen tog sig friheten på min kropp och jag äcklas än idag. Jag var 15 och hen va 26. Hen jobbade där och tog sig friheten på min kropp. Ingen tror på mig, alla säger att jag ljuger och att jag bad om det. Kanske därför jag får panik när folk tar på mig, kramar mig eller ser på mig. Får bara flashbacks och ångesten växer. Blev aldrig våldtagen men det hen gjorde satte ärr på mitt psyke. Skadade mig något otroligt mycket. Har så svårt att lita på folk numera. Tror också det är därför jag inte har så många vänner eller umgås med folk längre, för är rädd. Rädd för vad de kan göra. Jag är dum i huvudet, jag vet. Förlåt mig.

Jag vill umgås med folk i sommar. Träffa nya, skapa minnen och ha roligt. Vill inte framgå som ensam och värdelös, vilket jag redan vet att jag är.
Är rädd för att skapa kontakt med folk för största rädslan/fobin är att bli övergiven eller lämnad. Bortglömd. Är så jävla rädd att bli ersatt vilket jag vet är enkelt. För vem vill ha mig i sitt liv när det finns så mycket bättre att få? Svär att folk snackat skit om mig, eller JAG VET att folk har gjort det. Är fan inte dum i huvudet. Men vad ska man göra egentligen??? får bara inse att jag är värdelös och äcklig.

Vill gråta, skrika, sova och bara försvinna ifrån världen ett tag. Jag vet inte, vet inget längre. Vet bara att jag inte duger och det finns bättre.

Jag är bara rädd.