You can't expect me to be fine & I don't expect you to care.

Rädd för kärleken, men den kommer krypande igen. Den tar tag i mig och låter det hända om igen. Jag fattar inte, vad är det för fel? Vad är det som jag gör fel om och om igen? Jag fattar inte. Jag vill inte men jag låter dem göra det igen. Vad är mitt problem varför kan jag inte säg nej? Fundera på att lämna denna värld, bara packa och dra, säga tjarå och dra.

Det blir bara fler och fler dagar jag låter magen gå tom. - Har du ätit? - Det är klart. Vilken jävla lögn, den går om och om och fungerar varje gång igen. Jag fattar inte hur du kunde lämna mig såhär. Den lilla oskyldiga flickan som aldrig gjorde någonting fel har nu vänt om och blivit ett värsta problem. Ingen orkar med henne, ingen orkar längre säga emot.

Jag kan va ute i timmar bara gå och gå. Åt samma håll i timmar i streck. Dem kollar på mig, kanske ett godag? Men ingen vet vart jag egentligen ska. Livet är allt bra meningslöst kanske till och med jag ligger där medvetslös? Men vem skulle bry sig? Jag är bara flickan från förr. Den flickan som aldrig sa något utan flickan som alltid höll käften och höll tillbaks.
Kan fan inte hålla emot längre, vill bara dra. Men det kommer nog ta ett tag.

Jag önska du var här, jag önska du va nära men babe du har gjort ditt val. Du ville få mig gravid, du ville bilda familj. Men.vafan trodde du? Jag är 14 år, jag ska fan inte ha barn och fan inte nu. Du brydde dig inte ens när jag berättade om mitt skadebeteende, du kolla på mig gick iväg och drog. Du är fan inte värd mig, varför kan jag inte förstå?

Har fått så mycket ilska, jag kan inte förstå vart fan kommer den ifrån? Rör mig inte, jag kommer få panik. Varför kollar du på mig? Syns det så väl? Är det därför du rör mig för att göra mig osäker på mig själv? Hur kunde det gå så fel?