LunePleures blogg

jag säljer mina nästan helt oanvända vans med leopardmönster. Snälla, snälla, snälla köp de här
http://www.tradera.com/finding.mvc/itemlisting?ftgnr=3466774

Förövrigt längtar jag så mycket till emmaboda att jag kanske kommer spricka!

okej det kanske inte är en stor förändring egentligen men alla förändringar är stora förändringar för mig. Efter alldeles för många motbjudande inbjudningar pga mitt namn här (spreadbeaver) inser jag att jag verkligen måste byta nu, efter nästan fyra år. Folk har fortfarande inte fattat att det är ett band och jag var fjorton när jag skaffade det och hade inga tankar på att det kunde betyda något... konstigt. så från och med nu heter jag LunePleure här. (det är uppenbarligen franska och jag skiter i om det är grammatiskt fel eller något annat, det är fint och vid det här laget är allt bättre än Spreadbeaver)


(Hallåhallåhallå förresten, måste göra smygreklam för min tumblr som vanligt. följ mig. http://discoskeletons.tumblr.com/ föööööölj)

hur kan det hända så lite på ec? (jag menar, det händer så lite så att jag faktiskt skriver ett ecblogginlägg?!?) Hur kan det hända så lite i allmänhet? Jag har under de senaste dagarna förlorat nästan tio followers på tumblr. TIO!?!?!=!? Det måste betyda antingen att mina followers bara följde mig pga att jag hade blått hår och nu tycker att jag ser skittråkig ut eller att min tumblr börjar bli dålig (Jag tycker dock att det låter som ett väldigt konstigt påstående because, let's face it, it's better than ever) eller så börjar folk helt enkelt få sämst smak. (jag hoppas att den anledning som är sanningen inte är en som även betyder att jag är dålig, har sämst självförtroende för tillfället yaay).

Så okej, det händer inte alls lite. H&M säljer "joy division"-t-shirts och dinsko säljer "creepers". Världen går under av alla copycats. Den sekund någon av mina föredetta mobbare dyker upp med rosa dipdye ska de få betala för allt skit de satte mig i för att jag hade rosa hår för tre år sedan.
(jag vet att ingen läser detta och därför kan jag skriva onödiga saker. det är okej, nobody knows.)


Men ja. poop.
http://discoskeletons.tumblr.com/

såhär alienliknande ser jag ut när jag tycker att du bara ska ignolish the fact att du borde följa mig på weheartit för jag är ganska opopulär där än så länge ):
http://weheartit.com/discoskeletons

och ja just det, angående titeln till detta inlägg, jag är Håkan-sjuk (eller ska man kalla det kurerad?), behöver se honom så snart som möjligt för att inte kollapsa, tänkte att du ville veta!

How to make gif

Är farligt töntig som lägger ut detta men kände att något måste göras innan jag spricker.




(måste påpeka att jag lyckas se ocharmig ut på båda bilder utan att ens visa mitt ansikte, en fin egenskap jag har.)
(Han dock, han.)

So speak of all the love we lost, and what it cost us,
Left us beg our breath to stop but we kept on and
We were strong. We stayed bright as lightning,
We sang loud as thunder, we moved ever forward.
We are not our failures. We are love.

och när allt det där bara är ljug känns det bra att jag har dig.(hur vi än såg ut)

" alt="" class="right_img block_img">
mmm skiter i att min fina tavla kanske inte är vad den en gång varit (då duken var vit och tom på galna färger och burkar) för jag gillar den och jag gillar även hur otroligt sliten och sunkig jag ser ut <3

måste påpeka min förvirring angående människor (inklusive jag själv då jag själv även är en sådan homo sapien). Varför fortsätter vi utsätta oss för ständig smärta och skit genom att söka oss till personer och saker vi inte kan få? Vi gillar utmaningen, ja. Men varför? Är vi alla masochister?


Förlåt för att jag fick dig på dåligt humör när du just hade börjat må bra.

http://www.youtube.com/watch?v=A54ARXaHLoo&list=FLQx7yQ0zF328&index=6


om ni ursäktar ska jag masturbera till den här låten nu.

mmmm har varit iväg i tusen år och har hunnit vara på emmaboda vilket var trevligt och väldigt kristet och bra jadå!
Sitter här i keps (det är okej för det är min morfars) och ser allmänt scene eller kanske bara arrogant eller något ut. Och är löjligt trendig som har en sådan korsring men vem fan bryr sig om man är medströms nuförtiden?



Önskar mitt hjärta, jag önskar du vore här.
(och trodde känslan skulle försvinna men jag tror alltid fel)

Åh gud vad jag saknar japan-stadiet, rosa hår, fina kläder, min och RoderDaniels bubbla, An cafe och allt det där. Känns som att allt som krävs för lycka egentligen är att färga sitt hår ljusrosa och sitta och glo Hayao Miyazaki hela kvällarna. Men det var väl brist på lycka på den tiden också antar jag, även om det är svårt att tro. Men inom en snar framtid lär mitt hår bli som på bilden.


(bilden är förövrigt jättestor och redigerad 09 av världens bästa Josefine)


och förlåt, ska inte göra det till en vana att skriva här ):